Det började med att hon skänkte barnkläder till kvinnojouren och asylsökande. Men det startade också med en personlig erfarenhet.

– Jag har ju varit ensamstående med de två första barnen så jag vet hur det kan vara att bli tvungen att vända på varenda slant, konstaterar hon enkelt.

Fortsatte kampen

Nu har hon ny familj som utökats, men hon ville ändå försöka göra något eftersom hon ser att det är så många människor som blivit utförsäkrade och lever på existensminimum.

– Det var en som berättade att hon levde på socialbidrag och hon sa att till sina fyra barn hade hon fått 700 kronor extra till julklappar. I dagsläget är ju 700 kronor ingenting.

Mamman hade alltså 175 kronor att spendera på varje barn.

– Behovet fanns det visste jag, men att det var så stort, det hade jag aldrig kunnat tro, säger Mia Älmeros.

Men vad tänker du om det då?

– Jag tänker så här; det finns två lägen. Antingen kan man sitta och tycka att oj så hemskt, så här borde det inte få vara, eller så kan man göra nånting åt det.

Startade nätvälgörenhet

Så hon startade en privat givarverksamhet på nätet, och tanken är enkel. Den som har behov söker hjälp (anonymt om man vill), och den som vill ge tar kontakt med Mia Älmeros som är spindeln i nätet.

– Tanken var att rikta in verksamheten mot Norrbotten och Västerbotten,  men alltså behovet är så stort och jag kan inte riktigt neka. När de hör av sig från Skåne försöker jag hjälpa.

Och det handlar om allt ifrån att skicka presentkort till att fysiskt leverera.

– Köper du en matkasse och åker hem till en familj så ser du ju att pengarna som du har lagt går till maten och kommer fram till familjen.

Svårt att söka hjälp

Västerbottensnytt får följa med när Mia Älmeros besöker en ensamstående mamma med fyra barn i Skellefteå. Mamman berättar att hon på grund av sjukdom bara kan jobba halvtid och eftersom de flesta av barnen har sjukdomar som kräver medicinering så det är svårt att få ihop det ekonomiskt.

Ändå, konstaterar hon, var det svårt att ta steget och söka hjälp. Det förstår Mia Älmeros.

– Jo det är många som tycker att det är pinsamt. De vill inte att det ska komma fram att de har sökt.

”Det finns hopp”

Mia Älmeros beskriver det som en skön känsla att kunna göra något.

– Det känns bra att det är så många människor som har hjärtat på rätt stället och vill ställa upp för folk de inte känner. Så det finns hopp om mänskligheten i alla fall, säger hon och skrattar.