Vid macken i Åmsele i Västerbotten bor och arbetar under augusti och september Aigars Lasdins från Riga.
– Vi är ett stort företag i Lettland som köper bär här i Sverige men även i Finland, Ryssland och Baltikum. Totalt köper vi ungefär 2.000 ton blåbär per säsong, berättar Lasdins som arbetar för bolaget Sparlats.
Plockarna han köper mest av är också från andra länder som Ukraina och Polen – och bären exporteras sedan vidare ut i världen.
– Vi köper, rensar och fryser blåbären. Sedan levereras de till Lettland där vi har sortering och sedan exporteras de till Kina och Japan.
Forskare: Väldigt olyckligt
I Asien och på andra håll har de förstått att göra industri av bären – och på Röbäcksdalen i Umeå sitter en forskare som arbetar för att det ska bli verklighet även i Sverige. Roger Uddstål är anställd av SP Sveriges tekniska forskningsinstitut och har jobbat med olika bärprojekt och bioteknik under tio års tid. Nu har han just lämnat en rapport om skogsbärens industriella potential till Länsstyrelsen.
– Jag vill göra vad jag kan för att uppmärksamma hur det faktiskt ser ut idag och försöka ge en helhetsbild av branschen, berättar han och fortsätter:
– Det är väldigt olyckligt att vi har en råvara som produceras varje år i stora mängder men vi processar den inte här in någon utsträckning, utan vi gör bara lite sylt, berättar Uddstål.
Hur stora värden är det som försvinner?
– Säkert upp emot någon miljard kronor i de nordligaste länen som vi då istället skulle kunna göra något av här, menar Roger Uddstål som argumenterat för ökad vidareförädling i större skala under lång tid.
Utländsk export
Han uppskattar att det bara i Västerbotten plockas ungefär 10.000 ton bär som mestadels exporteras utomlands – medan vi samtidigt importerar stora mängder förpackade och torkade bär.
– Problemet är väl att bären fortfarande betraktas som en handelsvara mer än en råvara för hälsokost och livsmedel och det innebär att vi pratar mest om kilopris och problem med plockning istället för att prata möjligheter med förädling.
I Sverige behövs enligt honom mer bärkunskap och fler intresserade entreprenörer, för att inte den svenska allemansrätten ska fortsätta användas till att bygga upp industrier i andra länder.
”Galna som tillåter det här”
Och att vårt lands sätt att hantera bären är konstigt, det tycker även den lettiska uppköparen i Åmsele.
– Jo...jag vet inte hur jag ska uttrycka det på engelska men svenskar är, ursäkta uttrycket, lite galna som tillåter det här, menar Aigars Lazdins.
Men i Glommersträsk växer faktiskt just nu en industri fram. Se mer om det i SVT Nyheter Västerbotten tisdag.