För att få eleverna godkända krävs inte allt för stora insatser, i alla fall inte så mycket som debatten oftast ger sken av. Det konstaterar Gunnar Sjöberg i sin doktorsavhandling vid Umeå universitet.

– Ungdomarna ger själva en ingående och i viss mån annan bild än den vedertagna. Eleverna lyfter fram bristen på arbetsro, ofta beroende

på för stora undervisningsgrupper, som en orsak till matematikproblemen. Andra orsaker var för långa arbetspass samt upplevelse av stress inför matematikprov, ibland så stor att de inte hade möjligheter visa vad de egentligen kunde, berättar Gunnar Sjöberg i ett pressmeddelande.

Gunnar Sjöberg har under sex år följt 13 elever med matematikproblem. Eleverna har haft svårt med att förstå lärarnas instruktioner, något som inneburit att det framför allt var skolkamraterna som var deras pedagogiska bollplank. Avhandlingen visar att mycket tid försvann från och under matematiklektioner. Var femte lektion gick bort till andra skolaktiviteter, när de väl hade matte arbetade de bara halva tiden. I effektiv tid fick eleverna med matematikproblem bara 30 minuters arbete med matten under högstadietiden.

Gunnar Sjöberg kunde inte hitta något att som tydde på att elevernas misslyckande berodde på dyskalkyli (matematikens dyslexi), en diagnos som hörs allt oftare i debatten.

– De första betygen i årskurs åtta och kraven på godkända betyg i

matematik för att kunna fortsätta på gymnasiet fungerade som en slags väckarklocka för eleverna, konstaterar Gunnar Sjöberg.

Läraren har en viktig roll, men för elevernas vändning i matematiken låg den egna motivationen bakom. Att de helt enkelt valde att ta tag i ämnet och satsa mer tid.

Avhandlingen läggs fram 19 maj vid institutionen för matematik, teknik och naturvetenskap vid Umeå universitet.