Enligt Gustav Kanstrup, som leder projektet nollvision mot dödsolyckor, har dödsolyckorna legat relativt konstant mellan 35 och 50 stycken per år de senaste 10-15 åren. I år har siffran hittills kommit upp i 32.

– Att det är så pass relativt få gör att vi inte kan dra några slutsatser för i år med trender och tendenser eftersom underlaget är så litet. Men det är bara en nollvision som gäller, en dödsolycka är en för mycket och det krävs krafttag för nollvision måste gälla överallt och då måste alla parter hjälpas åt, säger han.

Men det som går att se är att dödsolyckorna är vanligt förekommande inom fyra olika områden, arbete inom vägmiljö, fallolyckor, arbete med träd och djur och arbetsfordon.

– Det som är återkommande är höga energier, alltså stora krafter som du utsätts för. Till exempel om man blir påkörd eller får rasande föremål över sig.

”Varje dödsolycka är ett jättestort misslyckande”

Utöver de 32 i som i år omkommit har Arbetsmiljöverket också statistik på 7 dödsolyckor som inträffat under kategorin ”Övriga”. 

Där räknas dödsolyckor i arbetet där de förolyckade inte är förvärvsarbetande till exempel värnpliktiga, anställda i utländska företag som är verksamma i Sverige men registrerade i andra länder samt vissa elever.

En av de som dött hittills i år är en praktikant i Umeå. Något som inte hör till vanligheterna.

– Så vitt jag vet är det inte vanligt under den senaste 10-11-årsperioden. Men varje dödsolycka är ett jättestort misslyckande och inte acceptabelt, vi gör ingen skillnad på om den omkomne är praktikant eller fastanställd, säger Gustav Kanstrup.