Maria Törngren från Umeå lär sig till skogsmaskinförare vid naturbruksgymnasiet i Burträsk. Klockan är halv fem på aftonen, och skymningen lägger sig över avverkningsplatsen i Källheden, fyra mil norr om Burträsk.

Men för Maria har skoldagen nyss börjat.

– Inga problem. Jag har jobbat som väktare och är van att vara ute på ovanliga tider. Fördelen är ju att man får börja senare, säger Maria.

Skogsmaskiner är svindyra. En skördare kostar fyra miljoner, en skotare två. De dyra maskinerna gör att en skogselev kostar dubbelt så mycket som en gymnasieelev på ett teoretiskt program.

– Vi har inga möjligheter att köpa in maskiner så att alla kan köra dagtid. Vi måste köra i skift, konstaterar rektor Dan Forsberg.

Skolans ägare Skellefteå kommun har jagat kostnader i åratal och länge har hot om nedläggning eller flyttning till vilat över naturbruksgymnasiet i Burträsk. Alternativet blev en intraprenad, där skolan får ta eget ekonomiskt ansvar.

– Det gör att vi kan vi ragga nya kunder, göra uppdragsutbildningar och på så sätt dra in mer pengar, säger rektor Forsberg.

Men elevernas och instruktörernas skiftgång gynnar mer än skolans ekonomi.

– Att kunna köra i mörker har eleverna nytta av även efter utbildningen, eftersom de flesta entreprenörer jobbar med dubbla skift, konstaterar Dan Forsberg.

På hygget i Källheden har klockan blivit sju och nu syns enbart maskinernas strålkastare.

Maria Törngren lastar ännu ett lass timmer på sin skotare.

Mörkrädd?

– Nej, det får man inte vara. Då kommer man inte att klara av det här jobbet en vacker dag, skrattar Maria.

Robert Tedestedt