Än finns inte mer än ett 10-tal bågjägare i Västerbotten, några hundra i hela Sverige. Jakten blir kostsam, när de måste åka utomlands. Rådjur och vildsvin är de vanligaste bytena.

– Man kommer närmare naturen, och ger djuren större chans än om man skjuter med jaktgevär, tycker Christer Skott, Gräsmyr, en av Västerbottens få bågjägare.

Det fanns förhoppningar att förbudet mot bågjakt skulle försvinna redan före sommaren, men så snabbt kommer det inte att gå.

– Det har blivit flera förseningar, och tidigast under hösten kan beslutet fattas, bedömer Christer Pettersson, som handlägger frågan på Naturvårdsverket.

Dagens pilbåge är komplicerad. Fördelen är att den är kompakt och ger bra fart åt pilen – 80-90 meter i sekunden. Men man måste komma mycket närmare bytet än med gevär.

– Längre bort än 18-20 meter bör man inte vara, medan man kan sjuta på tio gånger så långt håll med gevär, säger Christer Skott. Och sporten är just att ta sig så nära utan att skrämma bytesdjuret. Man ska aldrig skjuta med båge på rörliga mål.

Det är bristen på utmaningar i vanlig jakt som fått Christer Skott att börja med bågjakt.

– Sitter jag på ett älgpass för jag inte ens högre puls när älgen kommer...

Fram till slutet av 1930-talet var det tillåtet att jaga med pilbåge även i Sverige, men det blev förbjudet i samband med att ny lagstiftning kring jakt infördes. I större delen av Europa, bland annat i Finland, är det dock tillåtet. I vissa länder – t ex Frankrike – är det mycket populärt.

Göran Zackari