Sven-Olof Jansson delar sitt avlopp med fyra andra hushåll. Vid kommunens inspektion blev alla fyra anläggningar precis som många andra enskilda avloppsanläggningar, underkända. Då ilsknade Sven-Olof till.

– Man kan inte genom att bara titta på anläggningen slå fast att den inte håller måttet, menar han och tog saken i egna händer.

– Jag tog vattenprover i det dike där avloppet efter hand rinner ut i Graningesjön och skickade det på analys, förklarar han.

Överraskande provsvar

Nyligen fick han svaret på proverna och resultatet var minst sagt överraskande.

– Vattnet är inte förorenat utan tvärt om tjänligt som dricksvatten, konstaterar Sven-Olof nöjt.

Maria Söderlund, som är miljöchef i Sollefteå kommun, hävdar att det är svårt att ta prover på avloppsvatten men tycker att Sven-Olof ska överklaga kommunens underkännande.

– Om han har bevis för att hans anläggning fungerar efter lagstiftningens krav, att han har en efterföljande rening som fungerar så bra att det produceras dricksvatten, då skulle jag ha överklagat, säger hon.

Miljardbelopp för landsbygden

Den som inte har ett godkänt system åläggs att bygga om. För Sven-Olof handlar det om en kostnad på mellan 75 000 och 150 000 kronor och med tanke på att det i hela landet finns omkring 200 000 olagliga avlopp ska landsbygdsbefolkningen punga ut med miljardbelopp för att följa reglerna.

– Om man tittar på fastighetspriserna på landsbygden så är det nästan vad en fastighet är värd vid försäljning som vi ska investera i en avloppsanläggning, som inte fyller någon funktion, säger han.

Gigantisk felsatsning?

Frågan är om jakten på enskilda avlopp är en gigantisk felsatsning?

– Nej, det tycker inte jag. Det är framförallt bakterier och virus som vi vill att anläggningarna ska ta bort, inte näringsämnen, säger Maria Söderlund och syftar då bland annat på fosfor som har en gödande effekt men inte betraktas vara problematisk i näringsfattiga miljöer.