Kvinnan råkade ut för ett brott i sin vänstra stortå förra sommaren, när hon fastnade i en kontorsstol.

Efter besök hos en fotvådrare blev hon rekommenerad att söka vård hos läkare.

Läkaren rekommenderade att en distriktssköterska, efter att foten bandagerats, skulle ta bort bandaget efter 14 dagar. Kvinnan hade då fortfarande värk i tån vilket medförde att hon sökte ny kontakt med samma läkare.

Läkaren gav kvinnan en bedövningsspruta i stortån och drog ut tånageln. Detta skedde utan att kvinnan fick någon som helst förklaring eller information om varför den åtgärden var nödvändig. Uppföljning av skadan och omläggning skulle därefter skötas av distriktssköterska.

Under hösten, vintern och våren hade kvinnan ständig värk och det blev ingen förbättring i tån.

Hon hade svårt att röra sig och kunde bara gå några steg inomhus. Dessutom kunde hon inte använda skor på grund av infektionsskadan.

Den 1 maj 2013 blev kvinnan inlagd på sjukhuset i Sollefteå efter att distriktssköterskan noterat en rodnad på vänster underben och baksida av vänster lår. Det konstaterades att kvinnan hade rosfeber.

Kvinnan hade mycket ont i benet och behövde omläggning av tån varje dag. Man såg också att tån bredvid den vänstra stortån hade fått en varig blåsa som behövde omläggning.

Några veckor senare blev kvinnan återigen inlagd på sjukhuset på grund av att det inte blev någon förbättring.

Sedan togs beslutet att amputera båda tårna. Men det visade sig att det inte var tillräckligt, utan läkaren beslutade att amputera benet strax ovanför knäet och nedåt.

Kvinnan skriver i sin anmälan att hon nu är på rehabilitering och som följd av amputationen dessutom har fått stora besvär med värk och fantomsmärtor.