Kenneth Johansson kan få upp till 50 anfall per dag. Utan sina hundar Wilma, 7 år och Sara, 2 år skulle hans vardag inte fungera.
– Jag har en så pass avancerad epilepsi så jag kan ju börja gå över vägen. För mig blir det mörkt men Wilma har tacklat tillbaka mig. Hon har ju räddat mitt liv flera gånger då, säger Kenneth Johansson.
Hittade bägge hundarna på Blocket
Wilma kommer från Hässjö som ligger i Timrå kommun. Hon tog sin examen som assistenthund 2012 och är en mix av tre olika raser. Hon är känd i USA, Japan, Holland och England. Det är nämligen ovanligt att en blandras blir assistanthund.
Sara kommer från Rödön i Jämtlands län. Hon har precis fått sin examen som assistenthund. Sara är en blandning av Border collie och Golden retriever. Hon har på ett år lärt sig att bli en larmande servicehund. Där har Wilma haft en viktig roll – hon har lärt Sara att vara en arbetande epilepsihund.
Skicklig hundpsykolog
Hundpsykologen Lena Andersson från Hundens hus i Sundsvall har tillsammans med Kenneth och hans sambo Therese tränat hundarna.
– Det är tack vare Lena som det har fungerat så bra. Hon är en skicklig hundpsykolog och dessutom en ödmjuk person, berättar Kenneth Johansson.
Lära sig larma
Hur hundarna får lära sig att markera och varna är individuellt anpassat efter vad som passar hund och ägare. I vissa fall får hunden lära sig att hämta en vattenflaska eller en medicindosa så att anfallet i bästa fall kan hävas. Hunden får även lära sig att larma när ett anfall väl brutit ut. Det kan vara att antingen uppmärksamma människor i omgivningen eller att aktivera ett mobilt trygghetslarm i tjänstetäcket.
Känner med nosen
Det är oklart vad det är hunden reagerar på. Om hunden kan känna av att den elektriska spänningen i hjärnan förändras eller om det annalkande anfallet medför att något doftämne ändras.
– Jag tror själv att det är en doft. Wilma håller nosen mot mig, hon jobbar väldigt mycket med nosen. Sedan kommer ju själva larmet då hon svingar sig ut framför mig. Då har jag lärt mig att det är bara att sätta sig ner.
Stor trygghet
Hundarna är för Kenneth en stor glädje och väldigt viktiga för honom i hans liv.
– Ja, det är ju trygghet att Wilma och Sara finns där och kan larma. Wilma hjälper mig upp också, med sina 30 kg orkar hon en del berättar Kenneth Johansson leende.