– Tack vare vår övervakning kan vi komma med den här förvarningen. Vissa år vet vi redan på våren att det finns stor risk att det kan gå illa för sjukvården och för människor, säger Frauke Ecke, docent i landskapsekologi vid SLU.
När det är ett sorkår kan det finnas över hundra sorkar per hektar berättar Frauke Ecke och det är då man kan se dem springa omkring
– Någon gång har jag försökt mig på en beräkning av hur många skogssorkar det finns i Sverige och det var i alla fall betydligt fler än det finns människor.
Ugglor som verktyg
Sedan 1980 har forskarna på SLU använt sig av uggleövervakning. De har bytt ut ugglornas bytesdjur mot andra gnagare för att studera om andelen infekterade skogssorkar är större i uggleholkarna jämfört med det omgivande landskapet.
– Det som visade sig då är att ugglorna tar i större utsträckning de infekterade sorkarna, vilket antagligen beror på att infekterade djur beter sig på ett annat sätt, ändrar rörelsemönster till exempel, som gör att de blir lättare byten.
Hitta verktyg
Några kommande projektidéer som Frauke Ecke nämner men inte vill avslöja för mycket om, är att kunna spåra andra sjukdomar.
– Det är en önskescenario för sjukvården om det fanns något liknande för covid, där tittar man visserligen på virusets förekomst i avloppsvatten men då har ju spridningen i samhället redan skett. Att hitta ett verktyg där man kan förutspå när ett utbrott händer kommer att vara värdefullt i framtiden, säger Frauke Ecke.
Frauke Eckes tips om hur man kan skydda sig mot sorkfeber
Hittar man sorkbajs eller sorkurin i huset eller i sommarstugan så ska man undvika att plocka fram dammsugaren eller att sopa. Då sprids viruspartiklarna ännu mer. Att våttorka är det bästa.
Hittar man en död gnagare (i fällan eller självdött), ska man undvika att ta i den. I stället plocka man upp den med en påse som man gör med hundbajs.
Hämtar man ved ur vedförrådet där man vet att det finns gnagare, så försöker man att virvla upp så lite damm som möjligt.
