Glaciärsprickor, isbjörnar och extrem kyla gjorde skidturen på 120 mil till ett rent överlevnadstest innan de efter 80 dagar nådde fram till målet.

Mittnytt träffar systrarna på semester hemma i Härnösand, där de berättar om expeditionen.

– Man var ju ganska nervös innan. Vårt mål var ju att vara ute riktigt länge och vi hade bara sett och läst om den spektakulära ön (Baffin Island) i den arktiska vildmarken, säger Vera Simonsson.

De startade i inuitbyn Qikiqtarjuaq och avslutade färden i byn Pond Inlet. Efter 120 mil och 80 dagar.

De fyra tjejerna – systrarna och två norskor – hade förberett sig i två år genom hård fysisk träning – till exempel dra däck efter sig – och minutiös planering av utrustning och logistik.

Var och en drog en skidsläde som vägde 120 kilo under skidfärden.

Förväntningarna inför resan var stora och farhågorna inför att den extrema kylan skulle vara påfrestande infriades.

– Det var kallt, men också helt fantastiskt, säger Emma Simonsson.

Temperaturer på minus 20-30 förvandlades till minus 50-60 när vinden tog i.

Tjejerna sov i fyra sovsäckar men ändå bildades isklumpar i sovsäckarna, något som kunde ha ställt till det ordentligt.

Sprickor i glaciären satte nära nog stopp för en fortsatt färd. Systrarna tvingades skida över sprickor som var på väg att ge vika för dem.

Och sen mötte de också isbjörnar. En kom så nära att den bara var 30 meter ifrån dem.

– Den kom emot oss. Vi såg den på långt håll. Vi skulle gå i björnens riktning. Den såg ut att gå bort ifrån oss mot öppet vatten, men vände sen och gick direkt mot oss och gick upp på bakbenen och vädrade.

Efter en stund gav den sig av, så systrarna behövde aldrig använda gevären de hade med sig.

Att vara ute så länge, i vildmark, det är ger en speciell frihetskänsla. Det är de båda systrarna helt överens om.

– Det är så fascinerande när man är där ute. Man är inte störst. Det är naturkrafterna som styr: vinden, kylan, glaciärerna. Man känner sig väldigt liten, samtidigt som man känner sig väldigt stor och närvarande i sitt eget liv, så är det naturkrafterna som är större än en själv och dem kan man inte behärska. Det ska man inte försöka övervinna, men man ska lära sig hantera det. Det är en känsla jag verkligen fascineras och lockas av, säger Vera.

Vad har ni med er efter resan?

– Jag har känt att jag har kvar det där lugnet och är mycket mer närvarande i det som sker nu, säger Emma.

På onsdag drar Vera iväg på nästa äventyr, till Svalbard, som guide. Och Emma sticker iväg på en kanotur i hemtrakterna. Men båda siktar på en ny lång expedition, så småningom.

Stillbilderna och det rörliga bildmaterialet är tagna av Vera och Emma Simonsson.