I vapenhuset i Sköns kyrka finns en sk liksten, en gravhäll, från 1200-talet bevarad.  Mitt på stenen finns ett vapen inristad och hällen är själva utgångspunkten  i tecknandet av historien om Bure-ätten i Medelpad. 

Fale Bure den unge – en storman och central figur de blodiga makststriderna under de tidiga 1200-talet.

För 800 år sedan ska borgen Byrisholm legat just där Sköns Kyrka idag ligger.

De sista resterna av hans fästning, hävdar anhängarna i Fale Bure-akademin, revs bort så sent som i mitten av 1800 -talet.

Mycket förlorat i historiens dimmor

Vid den tid Fale Bure skulle han styrt över nejden låg vattennivån 8 meter över dagens havsnivå och höjden blev en naturlig strategisk plats.

Andra byggen eller befästningar kan ha legat där Birstaverken finns idag, i norra utkanten av det som idag är köpcentret Birsta.

Bure, Byrisholm, Burestad – till Birsta. Den språkliga kopplingen är glasklar, menar Sten Rigedahl som räknar sig som ättling i 23:e led till Fale Bure.

Han har forskat i mer än ett decennium i  historien om Bures och hans ätt.

– Jag är helt övertygad om sanningshalten, annars skulle jag inte stå här idag, säger han.

– Hans gravhäll finns ju inne i kyrkan, säger han med eftertryck. 

Men det är mycket som gått förlorat i historiens krutmättade dimmor.  Dokument, belägg och bevis kring Fale Bure har försvunnit, förkommit eller blivit lågors rov.

Om de ens funnits. 

Kärnan är muntliga traditioner har fått vandra oskrivna under flera hundra år.  Först på 1600-talet, 400 år efter de timade händelserna på 1200-talet, tog sig någon för att fästa på pränt det som dittills bara berättats från mun till mun. 

Det är en historieskrivning  med många vita fläckar, men med desto fler djärva slutsatser.  En berättelse med många ”om”, ”kanske”, ”möjligen” och ”borde”. 

”Historiebruk”, menar historielektor

För att tala med en yrkeshistoriker – särskilt sant verkar det inte.

Men Martin Karlsson, lektor i historia vid Mittnuniversitet, ser något annat, han menar att det handlar om det som fått termen  ”historiebruk”

-  Det är ett exempel på vårt behov av att förhålla oss till vår samtid. Hur vi möter en föränderlig och kanske osäker omvärld. Ett sökande i historien för att hitta en identitet och ge förklaringar till vilka vi är och var vi kommer ifrån.

-Man skulle kunna tala om ett ”existensiellt historiebruk”

Hoppas på svar hos påven

Och visst, viktiga bevis saknas, centrala dokument är borta  -  det erkänner även anhängarna. Många konkreta belägg lyser med sin frånvaro.

Staffan Smeds är vice ordförande i Fale Bure-akademin och hopptas att felande pusselbitar kan finnas i arkiv ute i Europa -  varför inte i i tyska Bremen eller i påvliga Vatikanens enorma arkiv, menar han. 

– Vi tror att exempelvis att skulle kunna gå att hitta Fale Bures gåvobrev som skulle bevisa kopplingen mellan stormannen och hans borg och kyrkan, säger han.

Skulle egentligen stått i Birsta City

Söndagen den 19:e maj ska den tunga stenbysten, monumentet över Fale Bure invigas nedanför Sköns kyrka.

Sten Rigedahl blickar ut från kyrkbackens höjd där den placerats och ner mot Birstaområdet.  Han är nöjd med att, som han ser det, stormannen till slut har kommit hem.

Själv räknar han sig som ättling i 23:e led från Fale Bure. 

Invigningen ser han som en höjdpunkt i sin forskning och han är synbart nöjd med att Svenska Kyrkan – i och med placeringen på Sköns kyrkbacke -  nu ger honom rätt och ställer sig som en garant för historiens äkthet. 

Fast fullt så långt vill inte Jan From, kyrkoherde i Sköns församling, sträcka sig.

– Jag vill gärna tro på detta, men jag ser det som ett sätt att lyfta upp berättelsen. låta undersöka saken och i bästa fall spåra historien bakom...

Nu stundar alltså högtidlig invigning med medeltid pompa och ståt – och det blir dessutom det andra invigningsförsöket. 

Tanken var nämligen först att Bure bistert skulle blicka mot Birsta Citys glasfasad, placerad centralt i dagens köpcentrum, men både köpmannaföreningen och invigande landshövding fick kalla fötter.

Kompromissen blev då kyrkbacken på andra sidan E4:an.

Ingen direkt undanskymd plats, men med betydligt färre besökare.

Och kritiska ögon, kanske.

Saga, sägen eller möjligen sanning – Det är och förblir en knepig fråga.