Trots det sa mannen att han inte varit i området på nästan ett år. Mittnytt har träffat ett av de vittnen som är helt säker på att hon sett Johanmannen samma dag som Johan försvann.
Johanmannen åtalades och fälldes i tingsrätten för olaga frihetsberövande, men frikändes sedan i hovrätten då brottsrubriceringen hade skärpts till mord. Vi har träffat en granne som såg Johanmannen samma morgon som Johan försvann, den 7:e november 1980. Ett vittne som ansågs trovärdigt av både tingsrätt och hovrätt.
Grannen berättar
Johan och Anna Clara Asplunds tidigare granne, Britt Marie Pettersson, berättar först vad som hände morgonen innan Johan försvann:
–Då skjutsade ju jag yngsta dottern upp till dagis, det gjorde jag varje morgon. Den här morgonen fick jag stanna innan jag for ut på rätta vägen för att då kom han nerifrån och jag fick stanna och släppa förbi honom.
Mittnytt: Hur kunde du vara så säker på att det var han?
–Jag kände igen bilen. Jag och registreringsnummer. Det håller jag koll på alltså, det är bara något som finns, säger Britt Marie Pettersson.
De hade varit grannar i fyra år, så Johanmannen kände hon väl igen?
–Han bodde i huset intill, men var ju ute mycket på gården.
Fler såg mannens bil
Sammanlagt ett tiotal vittnen säger sig ha sett mannens bil i närheten av Johans bostad på Bågevägen vid tiden för Johans försvinnande. Sex av dem är helt säkra på att det var mannens bil, eftersom de noterat bilnumret då bilen stått felparkerad flera gånger.
Både mamma Anna Clara och Johans pappa Björn Asplund var övertygade om att Johanmannen låg bakom Johans försvinnande. Enligt Anna Clara Asplund ska mannen ha hotat henne tidigare. Bland annat ska han ha sagt: ”Om jag ska göra dig illa kan jag använda mig av Johan”.
”Johanmannen” nekar
Johanmannen har hela tiden nekat. Han säger att han överhuvudtaget inte varit i Bosvedjan den aktuella tidpunkten. Han säger också att han var hemma och sov till åtta den morgon i november då Johan sågs för sista gången.
Just den morgonen – strax efter sju – tog Johans granne Britt Marie Pettersson bussen till jobbet. Då såg hon tydligt Johanmannen från sin plats längst fram.
–Det är ju en liten backe utför innan den där parkeringen. Strax före springer en karl rakt ut så bussen bromsar in. Sen stannar den för att ta upp passagerare. Bussen stannar bra precis bredvid hans bil. Det är en stor parkering, men jag känner ju igen hans vita Amazon och ser ju att det är han.
Mittnytt: Ingen tvekan?
–Nej, ingen tvekan, säger Britt Marie Pettersson bestämt.
Själv nekar Johanmannen än idag – 34 år senare.
–Jag förstår inte varför han inte kan erkänna. Är han oskyldig så måste han kunna erkänna att han var här, menar Britt Marie Pettersson.
Och du är säker på att det var han?
– Hur säker som helst!