– Det fanns gengasbilar redan under första världskriget men framförallt under 30- och 40-talet började man tillverka dem. Det var väl egentligen i Tyskland man började när bensinen tog slut. De hade ingen egen olja, men det hade inte vi heller, berättar Markus Almroth.

Världskrigen drev på utvecklingen

Under 1930-talet utvecklade försvarsmakten en testverksamhet för gengas och nåväl andra världskriget bröt ut och oljebristen var ett faktum så var kunskapen om drivmedlet stort och man kunde montera gengasaggregat direkt på befintliga fordon.

– På mitten av 40-talet och strax innan krigets slut så var det ju bara gengas som fanns. Alla fordon som rullade om det inte var polis eller myndighetsfordon, gick på gengas.

Högst miljövänligt men farligt

I jämförelse med bensin- eller dieseldrivna fordon var gengas inte säkert på grund av att det bildades höga koncentrationer av kolmonoxid, en osynlig och farlig gas som orsakade både dödsfall och allvarliga förgiftningar. Men däremot när Markus testade bilen på bilprovningen för att se hur miljövänlig den var, så visade mätningarna noll på utsläppen.

– Problemet är att det inte finns tillräckligt med ved för att hålla igång den fordonsflottan vi har i dag, det skulle inte bli en pinne kvar, säger Markus. En kanske mindre lustig detalj, men ändå, är att de flesta dödsfallen var inte på grund av att gasen var farlig utan att det var när pannorna exploderade och locken landade i huvudet på folk, fortsätter han.

Se klippet ovan när Markus berättar mer om gengasbilen.