Åklagaren riktar skarp kritik för att jakten inte avbröts på ett tidigt stadium. Det fanns inga brottsmisstankar som motiverade biljakten som pågick en timme i hastigheter upp till 190 kilometer i timmen. Borottsmisstankarna mot mannen i den förföljda bilen byggde dessutom på gissningar att han kunde vara narkotikapåverkad, menar åklagaren.
Ändå kommer han till slutsatsen att den oaktsamhet som polisbefälet gjorde sig skyldig till inte var tillräckligt allvarlig och att han därmed ska frias.
Körde genom polisspärr
Det var natten till den 5 november som en vit personbil körde rakt genom en polisspärr i Mosjön, strax norr om Örnsköldsvik. I en intervju för SVT har den 25-årige mannen från Örnsköldsvik berättat att han fick hjärnsläpp och bara körde genom spärren.
En polispatrull tog upp jakten som slutade med en allvarlig olycka i Fredrika. Den förföljda bilen och polispatrullen körde av vägen och ner i Viskasjön vilket ledde till att en kvinnlig polis omkom och hennes kollega skadades svårt. Åklagaren konstaterar att polispatrullen omedelbart anmälde förföljandet till vakthavande befäl i Västernorrland som övertog ansvaret för förföljandet.
Ointresse – inga frågor
Men åklagaren konstaterar också att polisbefället var påfallande ointresserad av hur jakten förlöpte. Dom ljudfiler som granskats visar att det inte förekom några uppgifter om trafikintensitet, hastigheter, väglag, siktförhållanden eller annat som skulle ha ingått i en riskbedömning. Åklagaren för särskilda mål, Håkan Roswall, uppger att man av ljudfilerna kan dra slutsatsen att polisbefälet ”inte ens” via polisbilarnas GPS försökt hålla sig informerad om vilka hastigheter som hållits. Istället ägnade sig polisbefälet åt att strategiskt disponera de förföljande polisbilerna och samordna insatsen med kollegorna i Västerbotten som åkte från motsatt håll för att stoppa bilen.
Totalt deltog sex polisbilar i jakten som först går några varv inne i Husum där polisen försöker preja bilen. Sedan fortsätter jakten mot Fredrika i Västerbotten.
190 kilometer i timmen
Ett resonemang om vilka brott personbilens förare kunde misstänkas för skedde över kommunikationsradion först efter 20 minuter och i ett telefonsamtal med kollegan i Västerbotten säger då det ansvariga polisbefälet att han skulle ha avbrutit förföljandet om det skett på dagtid.
Orsaken till jakten var att bilen inte stannade på polismans tecken, de första uppgifterna om att det fanns en drogmisstanke styrks alltså inte av förundersökningen. Den polis som satt på passagerarplats i den förolyckade polisbilen har tvärtom uppgett att föraren i personbilen inte gav intrycket av att vara påverkad.
Enligt åklagarens utredning pågick biljakten i 12 mil, under cirka en timmes tid, innan bilarna körde av vägen i en vänsterkurva. Polisbilens dator visar att hastigheten fem sekunder innan olyckan var 130 kilometer i timmen men att den under den timslånga jakten var uppe i hastigheter på 190 kilometer i timmen.
Nära krocka med timmerbil
Det fanns andra bilar på vägen den här natten. Jakten sågs av en hemtjänstpatrull, en postbil och vid infarten till Fredrika korsade fordonen i hög hastighet huvudleden mot Umeå där de höll på att krocka med en timmerbil. Flera polispatruller har också rapporterat om fläckvis halka den här natten och en patrull var tvungen att skifta förare till följd av utmattning.
Totalt har 15 person förhörts. Förundersökningen innehåller också en rad tekniska undersökningar av olycksbilen och ljudfiler från kommunikationen mellan de poliserna under natten under natten.
Oaktsamhet, men ringa
I sin utredning konstaterar hänvisar Håkan Roswall till Justitieombudsmannen, JO, som under en följd av år uttalat sig om polisens användning av förföljanden. Det får inte förekomma att någon förföljs bara för att man inte stannat för polismans tecken eller att man begått något lindrigare brott som bara ger böter. Brottet ska helt enkelt vara så allvarligt att de uppväger riskerna och enligt JO ska också ansvarigt polisbefäl avgöra om brottet är så allvarligt att en polisjakt är motiverad. Det gjordes inte.
Under förhören berättar polisbefälet i Sundsvall att det var polispatrullen själv som fick ta ansvaret för riskbedömningen under jakten mot Fredrika, vilket enligt åklagaren strider mot bestämmelserna. Det är klandervärt, menar åklagaren. Han anser att polisbefälet varit oaktsam men eftersom jakten pågick nattetid utanför tätbebyggt område anser han ”om än med tvekan” att oaktsamheten varit ringa och därmed straffri.