Han är en av tretton personer som har Klippangården som adress – ett stödboende som Frälsningsarmén driver tillsammans med kommunen och som även har sängplatser för akut hemlösa. De flesta på boendet är män över 50 år som har långvariga missbruk bakom sig – en utsatt målgrupp som socialtjänsten medvetet riktat in sig på.
– Jag trivs bra här, man behöver aldrig vara ensam. säger Ulf Nordbergh som checkade in 2001.
Att man blir kvar på det som är tänkt som en tillfällig lösning ser Matz Mjörnheim, verksamhetschef på Klippangården, som ett strukturellt problem.
– Jag tror inte vi behöver fler platser utan att man istället behöver bli bättre på att hjälpa dem vidare. Det skulle behövas bättre samordning i kommunen. Det här är en grupp som är svårplacerad – alla vill hjälpa dem men ingen vill ha dem som granne. Och har man hyresanmärkningar och ett dokumenterat missbruk så är man ju inte direkt gångbar på bostadsmarknaden, säger han.
Som ett första steg kan en egen lägenhet verka skrämmande.
– Man är rädd för att bli ensam och för att man ska börja dricka igen. Man får ta en dag och en sak i taget, säger Nordbergh.
Emma Kvennberg