Den gravida kvinnan, som var frisk utöver det höga blodtrycket, hade börjat få sammandragningar under natten när hon kontaktade förlossningsavdelningen på Sundsvalls sjukhus per telefon. Hon fick då rådet att avvakta ytterligare.
På morgonen hade sammandragningarna tilltagit och kvinnan som hade lång resväg till sjukhuset åkte in till förlossningen. Efter kontroller flyttades kvinnan till patienthotellet tills vidare – men de höga värdena vid blodtryckskollen följdes aldrig upp. När sammandragningarna avtog skickades kvinnan hem.
Äggvita i urinen
Följande dygn åkte hon in till sjukhuset igen, nu med täta sammandragningar. Kontroller gjordes igen och kvinnans blodtryck var fortsatt högt. Ett urinprov visade på hög halt av äggvita, något som är tecken på havandeskapsförgiftning.
En stund senare kunde inte vårdpersonalen finna några fosterljud, vare sig via CTG eller ultraljud. Barnet hade dött inne i livmodern.
”Riskfaktor”
I sin anmälan till Inspektionen för vård om omsorg (IVO) som gjordes i veckan konstaterar sjukhusledningen att den fördröjda diagnosen av havandeskapsförgiftning ”kan ha bidragit till fosterdöden eftersom havandeskapsförgiftning utgör en riskfaktor för detta. Om provtagning och blodtryckskontroll hade skett enligt rutin hade det möjligen lett till tidigare diagnostik av havandeskapsförgiftning och tidigare igångsättning av förlossningen.”
IVO utreder
Samtidigt slås det fast att det inte med säkerhet går att säga att en tidigare ställd diagnos hade kunnat påverka utgången.
Det blir nu upp till IVO att utreda händelsen.