Baggböleri kallades det när skogsbolagen lurade av bönderna marken i slutet av 1800-talet. I takt med utbyggnaden av vindkraften får markägare besök av företrädare för vindkraftbranschen som vill nyttja deras mark för nya etableringar. En möjlighet att tjäna extra pengar kan det tyckas men avtalen möter kritik och liknas ibland vid ett slags baggböleri på nytt.

– Det är inte snus och brännvin de kommer med som det var då, nu handlar det mera om att bilda en grupp som är väldigt positiv och sen försöka påverka på det sättet. Man tycker inte att det är rätt affärsmetoder i dagens läge, det är ju drygt hundra år sedan baggböleriet förekom, konstaterar Olle Eriksson i Matfors.

Han äger mark på Lyngsteråsarna i närheten av Matfors, ett område som vindkraftintressenter visat intresse för. Efter några propåer från vindkraftbolaget fick han ett kontrakt i handen.

– Det var lite burdust, tycker Olle och menar att när han blev kontaktad kändes det som om exploatören ville att kontraktet skulle skrivas på snabbt och utan så värst mycket eftertanke. Han tror att det finns risk att man sveps med och skriver på av bara farten.

Inom vindkraftsbranschens intresseorganisation Svensk Vindenergi har man märkt en motvilj att upplåta mark för vindkraftparker och oroas av Olle Eriksson erfarenheter.

– Så får det inte gå till, våra uppförandekoder säger att man ska vara tidigt ute med sin information och att man ska kommunicera på ett sätt så att alla förstår, säger Charlotte Unger som är VD på Svensk Vindenergi.

Charlotte Unger ser det som ett misslyckande om folk skriver på och sedan känner sig lurade efteråt.

Olle Eriksson skrev inte på men han vet att det var andra som gjorde det.

– Det var ett för dåligt bud och för dåliga villkor, konstaterar han.

– Det finns tveksamheter i vissa delar av landet och där ser vi att det är viktigt att man får en förståelse för vad som kommer att ske, det är själva grunden, säger Charlotte Unger.

Och än så länge har inte vindkraftparken på Lyngsteråsarna blivit verklighet.