Ängsös historia går långt tillbaka i tiden. Redan på 1100-talet skrevs det äldsta kända brevet härifrån. Då vet man inte riktigt hur det såg ut, men på 1480-talet lät man bygga ett stenhus som var starkt befäst med murar och kanske också en vallgrav.

Det huset förstördes delvis under Gustav Vasas tid. Men man byggde upp det igen, och på 1630-talet stod här en väldig byggnad med tre våningar. På 1740-talet lät Carl Piper efter förslag av Carl Hårleman bygga på även en fjärde våning.

– Då gjorde man också om all inre inredning, säger grevinnan Christina Piper.

– Parken med lindalléerna tillkom samtidigt som man byggde om huset så att det ser ut som idag. Från början fanns det två träflyglar, men de revs. Och så byggde man den stora stenflygeln som finns idag.

Symmetri var inne

På gästvåningen finns bland annat en balsal med väggmålningar med välbevarade färger.

– På sjuttonhundratalet var man drabbad av ”symmetridjävulen”, och uppe i gästvåningen är det oerhört symmetriskt; två dörrar, och två fönster mittemot. Två spisar i var sitt hörn. Den ena dörren är falsk, en så kallad trompe l'œil. Även i en nisch bakom skulpturen föreställande Karl XII finns en sådan ditmålad på den platta väggen.

Tänkt som sommarhus

– Ängsö var från början tänkt att vara ett sommarhus, för här är kallt och bedrövligt på vintern. Men man bodde i Stockholm, och då var det smidigt att ta sig sjövägen. Man kunde köra hela vägen ända upp till slottet med sin båt, säger Catharina Piper.

Ängsö slott ägdes i form av fidekomiss inom släkten Piper från 1710 fram till 1971, och har inte varit bebott sedan 1959. Det är nu byggnadsminne och museum, och visas för allmänheten sommartid.