Tortyrmisshandeln av den 42-åriga Birgitta Lönnhager gav eko i hela Sverige. Efter 120 dagar gav hennes kropp upp – då tvingades hennes sambo att elda upp den.
– Jag mådde illa, säger den 60-årige mannen till SVT Nyheter.
KARTA: Morden som gav ett livstidsstraff
14 år efter händelserna har han fortfarande mardrömmar om vad som hände i huset i Aspa, ett hus långt bort från grannar och andra människors insyn.
”Fick be för mitt liv”
– Tiden där var som ett skräckvälde. Vissa stunder när han (hyresvärden) drack så blev det väldigt jobbigt, då bråkade han alltid. Han var väldigt svartsjuk av sig, han höll en terrorstämpel mot oss.
Var ni rädda?
– Inte till en början. Sen blev vi ju det mer och mer ju våldsammare han blev.
Vad gjorde han?
– Ja, på min sambo bröt han ju bland annat av armen och jag fick en kniv i ryggen som jag fick sitta med. De andra två, min sambo och hyresvärdens flickvän, fick be för mitt liv.
Ni tänkte aldrig på att rymma?
– Det gick inte. Varje gång man rörde sig så skällde hundarna. Vi försökte en gång, då hoppade vi in i min bil men då kom han efter i en annan och körde på oss.
Fångna i ”Aspa-mannens” våld
Hur skulle du beskriva honom?
– Han var stor, väldigt stark och väldigt manipulativ och samtidigt väldigt svartsjuk och avundsjuk på allt. Vi var i hans våld. Man vågade inte göra något annat än det han sade. Det hände ju ibland att man fick stå ute mitt i nätterna, han hade ringt till folket i ”de svarta bilarna” som skulle komma och hämta oss.
Sambon berättar om hur han fick utstå skenavrättningar.
Läs mer: Psykologen: Därför kan en människa begå ett sådant brott
– Jag fick stå med en hängsnara på en ranglig bänk som hade kunnat ge vika när som helst och då hade man ju blivit hängd. Jag var livrädd för konsekvenserna.
Din sambo dog ju efter 120 dagar av tortyr, du tvingades elda upp henne. Vad kände du då?
– Illamående, han hade ju dillat i oss att han hade så mycket poliser på sin lista som skulle hjälpa honom. Det var ju ingen idé att man försökte något, han skulle se till att det gick åt helvete för mig om jag inte gjorde som han sa.
Hur har det här påverkat dig?
– Jag har fått posttraumatiskt stressyndrom, det blev jag sjukpensionerad för. Jag vågar knappt gå in i varuhus eller något. Jag håller mig undan för det mesta och flackar runt. Jag är inte ofta på samma ställe.
”Har fortfarande mardrömmar”
Du bor inte längre på samma ställe?
– Nej. Och det är från Aspa det kommer ifrån, jag har fortfarande mardrömmar och det glimtar tillbaka i hjärnan. Det blir jag aldrig av med tydligen, enligt psykiatrikern som jag har pratat med.
TV: Livstidsstraffet – så fungerar det
Nu har mannen ansökt om att få tidsbestämt straff – vad tänker du?
– Med tanke på den återfallsförbrytare han är så kommer han säkert leta upp oss andra som lever kvar, eller så letar han upp någon ny. Han kommer absolut att falla tillbaka igen.
Känner du rädsla inför ett frisläppande?
– Ja, jag är rädd att han ska skada fler i min omgivning, mina nära och kära. Men den dagen han kommer ut så kommer jag att ansöka om skyddad identitet och besöksförbud.