Hege Høyer Leivestad är biträdande lektor i socialantropologi vid Stockholms universitet samt forskare. Hon är författare till avhandlingen Caravans: Lives on Wheels in Contemporary Europe, som var den första djupgående studien av mobila bostäder och husvagnar i Europa när den kom 2018.
Hon tycker att intresset för mobila boenden är fascinerande, och likaså vilka rättigheter och skyldigheter som finns kopplade till den sortens boende.
– Många som väljer att bo så här är helt vanliga människor som kanske har utflugna barn, eller är ensamstående och ser en möjlighet att leva enkelt. När man pratar med människor som väljer att bo så här, så säger de ofta att det är en form av frihet som man attraheras av, säger Hege Høyer Lievestad.
– Men samtidigt skapas det ett minisamhällle. Man känner sina grannar, man har ett enkelt och översiktligt grannskap där man tar hand om varandra och känner trygghet. Man umgås mycket och har nära till naturen.
Ingen säkerhet garanterad
Men drömmen om ett enkelt boende kan stå i konflikt med vilka omständigheter som bestäms av myndigheter och kommun, vilket gör den boende sårbar.
– Det finns ingen säkerhet garanterad när du bor på det här sättet och reglerna för vad som kan hända med marken du står på kan ändras. Och där uppstår en konflikt, eftersom Folkbokföringslagen säger att man ska vara skriven där man har den största delen av sin dygnsvila.
