Enligt Tony Löfling, vd för verksamheten, har intresset varit stort för den nyöppnade fordonsbelåningen.
Efter att ägarbevis skrivits över och kontrollerats kan ägaren få ut motsvarande halva bilens värde i pengar. Räntan ligger runt 35 procent på årsbasis och om bilen inte lösts ut inom fem månader går den på auktion.
80-85 procent av de som lånar hämtar ut sina saker i den vanliga pantbanken. Tony Löfling förväntar sig ungefär detsamma för bilarna.
-Det är ju ingen affär att lämna hit bilen och se det som en försäljning. Då gör man en väldigt dålig affär, säger han.
Pantbankerna runt om i landet får allt fler kunder och Tapio Salonen, som är professor i socialt arbete, tolkar bilbelåningen som ett tecken i tiden.
-Inkomsterna glider isär i det svenska samhället. Det är något vi har sett internationellt, men också i Sverige ökar skillnaderna. Då får vi se nya uttryck för detta, säger Salonen.
Högsäsong nu
Hos pantbankerna är det som mest att göra i januari, samt före och efter sommarsemestrarna.
Enligt Siv Svensson, vd för Sefina som är Sveriges största pantbanksverksamhet, är pantbanken relativt konjunkturokänslig. I svåra tider lånar man till räkningar och i goda tider för att unna sig saker.
Hon menar att parallellen till ökade klassklyftor inte är helt enkel. Kunder finns i alla samhällsklasser och de som kommer äger trots allt något de kan låna på.
Det Tony Löfling däremot tycker sig märka är att marginalerna hos folk blivit mindre.
-Man har inte pengar på bankboken för att lösa en likvid kris. Vi lånar till exempel ut pengar till folk som har lämnat in ett djur på djursjukhuset som de måste lösa ut för mellan fem och tio tusen. Men när lönen kommer så betalar de tillbaka lånet, säger han.
Johanna Olofsson / Erik Sundberg
johanna.olofsson@svt.se