Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
När ska man egentligen agera? Socialsekreteraren Emma Strandberg svarar på tre frågor om orosanmälningar. Foto: Rosa Ingemarsson / SVT

Socialtjänsten: ”Bättre att orosanmäla en gång för mycket”

Uppdaterad
Publicerad

Känner man oro för, eller ens misstanke om att ett barn eller ungdom far illa är det viktigt att agera, enligt Karin Klingvall Thilén, enhetschef på socialtjänsten.

– Ta oron du känner på allvar.

När en orosanmälan kommer till socialtjänsten har de 24 timmar på sig att göra en så kallad skyddsbedömning. Där avgörs det om barnet eller ungdomen är i behov av direkt skydd eller inte.

Därefter fattas beslut huruvida familjen ska kallas in skyndsamt eller om det är möjligt att avvakta. När 14 dagar har gått behöver socialtjänsten fatta ett beslut om en utredning ska sättas igång eller inte.

Orosanmälningar gjordes mot föräldraparet

I det uppmärksammade fallet från Västra Mälardalen, där ett föräldrapar nu dömts till 12 års fängelse för barnmisshandel, gjordes orosanmälningar från såväl barnens förskola som en anhörig. Men de ska inte ha lett någonstans och därför har förskolan där barnen gått nu anmält sig själva.

Karin Klingvall Thilén arbetar på socialtjänsten i Västerås, och var alltså inte en av dem som tog emot anmälningarna i fallet med barnen i Västra Mälardalen.

Socialtjänsten är skyldiga att utreda

Till dem kommer många orosanmälningar in via telefon.

Vad avgör om det startas en utredning?

– Det är olika. Men socialtjänsten är skyldiga att inleda en utredning om vi har en fortsatt oro för barnet. Det behöver inte alltid vara en omfattande oro.

– Till exempel kan det handla om situationer där föräldrarna har svårt att sätta gränser eller att barnet har egna svårigheter som en diagnos. Familjen kan då behöva eller önska stöd från oss, säger Karin Klingvall Thilén.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.