– Mot slutet beskrev hon det själv som att hon hade skapat sig ett lapp-rike. Hon menade alla de lappar, anteckningar och små skisser hon omgav sig av. Levande dokument hon också sorterade om och om igen, berättar konstvetaren Kristina Maria Mezei.

Knutar och labyrinter

Det som Berit Pettersson beskrev på små lappar, med ord och skisser, var det som senare blev hennes större, färdiga verk. Hennes speciella arbetsprocess får stor del i utställningen som nu öppnar på Västerås konstmuseum.

Knutarna och labyrinterna på skisserna i montrarna, återfinns tydligt i de större verk som hänger längs väggarna.

– Hon var en skrivande och forskande person som jobbade med olika teman, berättar Kristina Maria Mezei.

–  Hon började med det hon kallar byggstenar och där är det människofigurer och landskap, sen husfasader, sen dyker labyrinterna upp och parallellt med dem kvantfysiken. Mot slutet av hennes liv kommer sen barndomsminnena tillbaka och landskapet och platserna kring Surahammar och den lilla flickan, Bela, som hon kallades som barn.

Vernissage under lördagen

Berit Pettersson föddes i Surahammar 1950. Fram till sin bortgång 2014 arbetade hon som konstnär i Västerås.

Under sin levnadstid var hon relativt okänd för den större publiken.

Utställningen Resor i tid och rymd – ingångar i Berit Petterssons måleri,  som har vernissage under lördagseftermiddagen bygger dels på de verk som anhöriga lånat ut, dels på en ny film men också på den bok om hennes liv och konstnärskap som konstvetaren Kristina Maria Mezei skrivit.