Dikten är skriven av Ingrid Mörnänge uppvuxen i Norberg men som sedan många år tillbaka bor i Västerås.

Tankar kring en brand

Och skogen brann i Västmanland

den oförglömligt varma sommaren 2014

Liten gnista tände stor eld

alltför stor att enkelt släcka.

Lågorna lyfte och flög med vindens hjälp

från trädtopp till trädtopp.

På Norbergs torg stod bussar beredda

att evakuera en hotad befolkning.

Röken spred sig – och rädslan.

Hur ska det här sluta?

När ska det sluta?

Och vart ska vi ta vägen?

I Ramnäs samlades hjältarna och hjälparna.

Luftens hjältar hämtade vatten ur sjöarna

bombarderade och hindrade eldens framfart

och vidare spridning.

I Gaza och i Syrien föll bomber av annat slag

Denna oförglömligt varma sommar 2014.

Människor på flykt finns överallt i världen.

Även här.

Små gnistor tänder stora eldar

Krig och bränder drabbar allt och alla.

Människa är människas vän

och i nöden prövas vännen

är det sagt.

Skogen står där inte längre

men i marken spirar nytt liv.

Och Hoppet

det obändigt nödvändiga Hoppet.