Det finns en föreställning om att svenskar är ”dåliga” på nationaldagsfirande, och så jämförs vi med flaggviftande norrmän och festande fransmän.

Men det är snarast de båda länderna som är undantagen, det normala är en militärparad, höjdare som håller tal och inte så mycket mer.

När 6 juni blev allmän helgdag i Sverige framstod det som att ”alla andra” har en nationaldag och firar den med folkligt förankrade fester. Men jag påstår att det är en myt.

Vi jämförs med länder som Norge, Frankrike och USA där det finns folkligt firande och festande på nationaldagar. De är undantagen.

Helg men ingen stor sak

Jag har bott i Österrike och Belgien. I Belgien finns förvisso en nationaldag som är arbetsfri helgdag, men eftersom Belgien är splittrat mellan majoriteten flamländare och de fransktalande och det diskuteras att dela landet, så är nationaldagen inte någon stor sak.

En militärparad och kunglig mottagning men ingenting som samlar människor på gator och torg. I Österrike lade jag aldrig märke till något nationaldagsfirande alls.

Och har någon hört talas om den engelska/brittiska nationaldagen? Ofta finns andra dagar och fester då nationen samlas, minns och högtidlighåller. I många länder är vapenstilleståndsdagen efter 1:a världskriget den 11 november en sådan dag.

Finland har sin allvarliga självständighetsdag i kalla december med bal på presidentens slott.

Tyskland firar sedan 20 år tillbaks 3 oktober som nationaldag för att minnas återförenandet av Öst- och Västtyskland, och firandet turnerar runt i landet.

Men förutom på den plats där förbundspresidenten håller tal är det inte mycket mer än en extra ledig dag.

Jag är just nu i Danmark där Grundlovsdagen firas 5 juni, ofta med att politiska partier samlar anhängare i en park eller på en krog. I år är det en lördag, men danska Grundlovsdagen är inte en arbetsfri helgdag.

Firar gärna

Själv sjunger jag med i ”Du gamla du fria” på ishockeymatcher och fotbollslandskamper, trots att texten med sitt ”då ärat ditt namn flög över jorden” är ett hyllande av svenska kungars krigande på 1600- och 1700-talen.

Och jag hissar svenska flaggan utanför sommarstugan. Så jag firar gärna det som är svenskt och att svensk demokrati skapat många bra saker. Nationalism som bygger på att man känner samhörighet och har en kritisk stolthet över det egna landet utan att tycka att man är bättre än andra, det tycker jag är okej.

Men inför en del av retoriken kring 6 juni känner jag tveksamhet. Vi behöver inte inympas komplex för att vi inte just denna dag är ute och viftar med flaggor, för det normala är att man i de flesta europeiska länder har en rätt avslappnad attityd till det här med nationaldagar.

Dessutom tycker jag att pingsthelgen och annandag pingst var en underskattad helg. I stället för den hoppande 6 juni var det en poäng med en garanterad sammanhängande långhelg i den bästa av tider när våren övergår i sommar.

Rolf Fredriksson

SVT:s korrespondent i Bryssel