Hösten 1979 tog författaren och journalisten Tord Ajanki ett vikariat som vårdbiträde på långvårdsavdelning 26 vid Malmö Östra Sjukhus. Föga anade han att han skulle bli arbetskamrat med den sedermera famöse 18-åring, som året därpå dömdes för att ha giftmördat 11 patienter och försökt bringa ytterligare 16 om livet genom att tvinga i dem det starkt frätande rengöringsmedlet Gevisol.

– Jag började på avdelningen tre veckor efter honom. Då hade han redan begått sitt första mord, vilket naturligtvis ingen visste då, säger Tord Ajanki.

”Blyg, tafatt och underlig ung man”

Han minns H, som han kallar 18-åringen i boken, som en blyg, tafatt och underlig ung man, uppenbart olämpad för vårdyrket.

– Jag märkte snabbt att H var illa omtyckt av de övriga i personalen. Han tydde sig till mig först, troligen för att jag var en av få som inte mobbade och trakasserade honom. Fast jag insåg snabbt att det var enklare att utföra sysslorna själv, berättar Tord Ajanki.

Erkände ännu fler patientmord

När vidden av katastrofen stod klar, sedan 18-åringen tagits på bar gärning efter 99 dagars framfart och erkänt mord på 27 patienter och mordförsök på ytterligare 15, hade Tord Ajanki redan slutat på avdelningen.

– Många i personalen hade känt stor oro över vad man tyckte var onormalt många dödsfall, men jag tillhörde faktiskt dem som trodde mer på chefernas ord om att det bara var en tillfällighet, minns han.

Ändå kommer han väl ihåg obehaget han kände när han såg den första korta tidningsartikeln om saken.

– Det var en pyttetext med flera felaktigheter och väldigt lite information. Ändå vände jag mig direkt till min sambo – jag minns fortfarande inte varför – och sa: Det är han! Det måste vara H...