Medan det antarktiska fastlandet är skyddat sedan 1961 är haven runtom internationellt vatten och först nu ser det ut som att delar av havet där kan få ett skydd.
Vad som är unikt med Antarktis, och som många känner till, är att det finns många karismatiska djur där, som pingviner och späckhuggare. Men när man ser på de djuren tänker man kanske inte på att alla är beroende av havet där. Och havet har inget skydd, säger Mike Walker, chef för naturvårdskoalitionen Antarctic Ocean Alliance.
Reservat tio gånger Sverige
– Det pågår ett stort industrifiske i södra ishavet efter fisk som den värdefulla tandnotingen och efter krill.
– Problemet är om de tar den framför näsan på pingviner och sälar som behöver den för att föda upp sina ungar, säger Bo Fernholm i den svenska delegationen.
Fisket har gjort att det funnits ett stort motstånd mot att inrätta reservat eller fiskefria zoner runt Antarktis. Men nu ser det ut att kunna bli verklighet. På fredag avslutas förhandlingar i Hobart på Tasmanien utanför Australien. Där träffas 24 länder, däribland Sverige, och EU och målet är att komma överens om att begränsa fisket av framförallt krill och dessutom skapa tre helt fiskefria reservatsområden med en yta tio gånger så stor som Sverige. Det är ett område i Rosshavet, utanför östra antarktis och ett nyligen föreslaget område i Weddelhavet.
– Det är stora områden. Här finns 14.000 olika djurarter på bottnarna och i havet. Vi vet inte alltid vad det är för några, men de ekologiska sammanhangen vill vi skydda, säger Bo Fernholm.
– Vad vi nu kan göra är att avsluta arbetet som påbörjades mitt under kalla kriget med det historiska avtalet om att bevara Antarktis för fred och vetenskap, säger Mike Walker.
Ryssland kan avgöra
Två av områdena (Ross och Östantarktis) har man under fyra tidigare år försökat att enas om, men det har fallit på att vissa länder har sett sitt fiske hotat. Norge är en av de största krillfångsnationerna och var ursprungligen emot, men har svängt i favör för ett skydd. Den stora bromsklossen har varit Ryssland, som förra året ensamt blockerade ett avtal. I år ser det däremot betydligt ljusare ut.
Ryssland har utnämnt 2017 till Ekologiåret och landet har nyligen inrättat ett eget, stort marint reservat norr om Sibirien kring Franz Josefs land. Dessutom var Ryssland en av de länder som för några veckor sedan skrev under en överenskommelse i den internationella naturvårdsunionen IUCN om att ställa sig bakom målet att skydda 30 procent av havens yta till 2030.
Det har även förts flera samtal mellan USA:s utrikesminister John Kerry och hans motsvarighet Sergey Lavrov den senaste tiden i frågan. Förhoppningarna är alltså stora att även ordförandelandet Ryssland ska säga ja till reservaten den här gången.
– Vi vet att det finns en vilja nu och ett engagemang från Ryssland som vi aldrig sett tidigare, säger Mike Walker.
Strid om tidsbegränsat skydd
– Men förhandlingarna sker bakom stängda dörrar och det är oklart om man kommer att komma överens på fredag. En större enighet har kommit till priset av en mer urvattnad överenskommelse. Framför allt vill vissa starka fiskerinationen göra reservaten tidsbegränsade på 20-40 år.
– Det har sett lite ljusare ut de senaste fem- sex åren när de här förslagen har utarbetats. Men på sätt och vis också tråkigare. De länder som kommit med förslagen har fått backa. Man har gjort områdena mindre och tillåtit lite mer fiske. Det som är mest hotande är nu att man från motståndssidan talar om att det ska vara tidsbegränsade skyddsområden. Vi menar att de inte ska vara tidsbegränsade, säger Bo Fernholm.
– Fisket har en avsevärd påverkan, Många lever väldigt länge, som hajar till exempel. Vi har fiskar som är uppskattade att äta men inte blir könsmogna förrän i 30- eller 40-årsåldern. Det är svårt att förvalta, dvs fiska på, bestånd av fiskar som blir så gamla. Därför är det bättre att skydda områdena. Då har de störra chanser att fortplanta sig, säger Carl-Gustaf Thulin från den internationella naturvårdsunionen IUCN på plats i Hobart.