Jordbävningar orsakas av elastiska spänningar mellan plattorna som uppstår när de rör sig i förhållande till varandra.

Plattorna kan röra sig med en hastighet av flera centimeter per år. Om de fastnar i varandra byggs en spänning upp till en kritisk nivå tills ett plötsligt brott eller förkastning sker i jordskorpan. Energin som uppstår sprider sig sedan i form av vibrationsvågor och det känns som markytan skakar.

Enorma vattenmassor

I samband med en jordbävning i havet leder dessa vibrationer till att enorma vattenmassor sätts i rörelse och börjar röra sig mot land. En våg byggs upp som ökar i storlek ju närmare kusten den kommer.

Just söder om Java möts två kontinentalplattor, vilket utlöste ett jordskalv på havsbotten cika 20 mil söder om kusten på måndagen. Framför allt drabbades badorten Pangandaran hårt när jättevågorna nådde land.

Efter skalvet lägger sig plattorna till rätta, men efter ett antal år har spänningen byggts upp så mycket att ett nytt skalv inträffar.

Värsta tsunamin: annandagen 2004

Ordet tsunami är japanska och betyder hamnvåg. Skälet är att vågorna når sin högsta höjd och blir farligast när de pressas igenom trånga passager, till exempel en hamn eller vik. Efter att den enorma vågen sköljt över kusten och orsakat stor materiell förstörelse uppstår livsfarliga undervattensströmmar när den drar sig tillbaka ut i havet.

Den största förödelsen en tsunami åstadkommit var då en jordbävning som uppmätte 9,3 på Richterskalan inäffade i Indiska Oceanen den 26 december 2004. Jordbävningen hade sitt epicentrum i havsbotten väster om Sumatra. Värst drabbades Indonesien, Thailand, Sri Lanka och Indien.

Dessutom miste 543 svenskar som huvudsakligen befann sig på semester i Thailand livet i samband med flodvågen.

Källor: TT, forskning.se

Teresia Dunér, SVT Text och webb