– Det uppstår en närhet, ett systerskap mellan oss på scen. Salamancas berättelser påminner om mina egna erfarenheter. Våra bakgrunder stärker oss båda och våra berättelser lyser ännu klarare när vi är bredvid varandra, säger Sofia Jannok.

Handlingen i den här musikaliska berättelsen utgår från artisternas egna erfarenheter, deras släkt och den samiska och romska kulturen.

Riksgränser som stängs, tvångsförflyttningar, släkter som splittras, lagar som styr hur man kan leva, rasism. Allt detta berör både de samiska och romska samhällena. På scen har de också hjälp av Robert Svärd, flamencogitarrist.

Jojk och flamenco passar ihop

– Något som vi snabbt upptäckte, redan första repetitionsdagen, är hur bra jojken passar ihop med flamencon. Man klappar på samma sätt och i samma takt, det var jätteenkelt att göra en jojk till Salamancas klappande händer, säger Sofia Jannok.

Turnén inleddes för en dryg vecka sedan och pågår till mitten av maj från Kiruna i norr till Malmö i söder.

– Jag tar det romska nomadlivet och gör det på ett väldigt modernt sätt. Jag har bytt ut husvagnen mot hotellrum, jag står på scenen och sjunger och spelar som min mormor gjorde på folkparker och dansbanor runtom i hela Sverige. Det gör jag nu fast på riksteaterns scener, säger Salamanca Taikon Gonzalez.

– Det jag tar med mig från det här är att jag för evigt har en vän, inte bara Salamanca utan hela hennes kultur, säger Sofia Jannok.