På tisdag håller demokraterna elva och republikanerna tretton val som för in nomineringsprocessen i en ny fas. Nu är det reklam i etermedier som är främsta kommunikationssättet, inte personliga möten som i Iowa och New Hampshire.
Det är svårt att överblicka alla dessa val (se faktaruta nedan). Det handlar om det största antalet delegater som fördelas på en dag.
I primärvalen gäller det att utse delegater till de två partiernas konvent i juli, där dessa delegater väljer presidentkandidaten.
Många delegater står på spel
Hos demokraterna krävs det att få stöd från 2.382 valda delegater, hos republikanerna 1.237 för att vinna nomineringen som presidentkandidat.
Hittills har demokraten Hillary R. Clinton cirka 91 delegater och republikanen Donald J. Trump cirka 81. (Detta är prognoser; siffrorna kan variera.) Mycket återstår alltså att erövra.
På supertisdagen står 865 delegater på spel hos demokraterna och 595 hos republikanerna, enligt nyhetsbyrån AP. (Siffrorna varierar i medierna.) Efter denna valomgång kan läget klarna ordentligt.
Stor Trump-ledning
Republikanerna har ett valsystem (se faktaruta nedan), som innebär att det teoretiskt kan gå snabbare fram hos republikanerna med valet.
Men en opinionsmätning, publicerad den 25 februari för sju sydstater som deltar på supertisdagen, visar att Trump leder med 37 procent mot vardera 20 procent för Ted Cruz och Marco Rubio. Senare mätningar tycks bekräfta denna trend.
Allt fler amerikanska bedömare börjar nu tala om att man måste börja vänja sig vid utsikten att han kan bli republikanernas presidentkandidat.
Hoppas på 44-årig räddare
Partietablissemanget vill inte ha Trump. Man fruktar att han skrämmer bort främst oberoende väljare – de som alltså inte är demokrater eller republikaner. Men många republikanska väljare tvivlar också på att han är en ”riktig republikan”. Ted Cruz kallar honom ”mycket mycket liberal”.
Texas-senatorn Ted Cruz är också i onåd. Han är utpräglat konservativ och har gjort sig till ovän med partieliten – och andra – i Washington. Det är en viktig del av hans image.
Den republikanska partieliten hoppas för supertisdagen på att den 44-årige Florida-senatorn Marco Rubio ska kunna närma sig Trumps resultat och bli partiets kandidat.
Nya allierade
Rubio är också rejält konservativ men han har fått en aura av att vara en kandidat mera i mittfåran jämfört med de kontroversiellare Trump och Cruz.
Efter Jeb Bushs avhopp har Rubio fått en rad nya allierade, bland annat en rad stora donatorer men han har även fått stöd från en rad företrädare för det som brukar kallas partietablissemanget.
Han blev tvåa efter Trump i Nevada, men avståndet mellan honom och Cruz blev inte så stort. Frågan är nu om nya resurser och nya allierade kan påverka valresultatet till supertisdagen till förmån för Rubio.
Rubio har kallats ”den republikanske Obama”, vilket troligen först var positivt menat – och detta gjorde att partietablissemanget trodde på honom. Men Ted Cruz har vänt det mot Rubio och säger att ”han talar Obamas språk”.
Kan Cruz vinna sin hemstat?
Även om många bedömare tror att Trump kommer att triumfera igen, är det många som håller ögonen på Rubio för att se om han kan bli tvåa istället för Cruz efter supertisdagens val. Cruz kan dock vinna sin hemstat Texas, även om Trump vid ett par mättillfällen varit farligt nära honom.
Eftersom det hittills varit rebeller mot partietablissemanget (Trump och Cruz) som tagit hem spelet, blir frågan nu om Rubio på något sätt kan ge tillbaka inflytandet åt partiledningen.
Men kanske är det redan för sent.
Åtskilliga segrar
På papperet ser det ut som om Hillary Clinton nu kan inhösta åtskilliga segrar i de kommande demokratiska primärvalen.
Det beror på att valen äger rum i delstater som ligger mer i mitten än de liberala Iowa och New Hampshire där Sanders vunnit framgångar.
Starkt stöd bland svarta
Mätningar visar att Clinton leder med tvåsiffriga tal i de flesta sydstater, till exempel i de folkrika Texas, Georgia och Virginia. Även i övriga stater ligger Clintons siffror oftast högre än Sanders.
Hon satsar mest på sydstaterna. Bland de svarta i dessa stater har hon enligt en mätning stöd från mellan 63 och 74 procent, Sanders siffror var 12 och 23. Men hennes problem kan kanske bli att hon istället blir för svag bland vita väljare.
Sanders satsar mer på nordligare stater. Han leder sin hemstad Vermont med 86 procent i en mätning. Han satsar mycket på delstaterna Massachusetts och Minnesota. Det sägs att han går bäst hem bland liberala vita väljare.
Men det finns optimister i Clintons kampanj som menar att valet kan vara avgjort det 15 mars, då tre mycket stora delstater går till val (Florida, Illinois och Ohio).
Det skulle kunna gå snabbt om hon vann ett stort antal delegater och samtidigt kan räkna in hundratals superdelegater (se faktaruta nedan).
Kan Clinton vinna entusiasterna?
Men även om det åtminstone den närmaste tiden ser ut att vara en ganska lätt match för Clinton, finns det ett stort problem för henne.
Frågan är nämligen om de entusiastiska, ofta unga väljare som väljer Sanders, kommer att rösta på Clinton om hon verkligen skulle vinna på partikonventet. Det är inte bara det republikanska partiet som är splittrat, splittring finns också hos demokraterna. Där är också frågan om de republikaner som inte röstar på Trump nu, kommer att göra det om han blir presidentkandidat.
Detta är reglerna för valet
Valet gäller det antal delegater från varje delstat eller annat område som tillfaller kandidaten. Det är dessa delegater som sedan ska rösta fram partiernas presidentkandidat på konventen i juli i år.
Demokraterna: Val hålls i Alabama, Arkansas, Colorado, Georgia, Massachusetts, Minnesota, Oklahoma, Tennessee, Texas, Vermont och Virginia.
Det är 865 delegater (siffrorna varierar) av 4.763 som utses för demokraterna denna dag. 2.382 delegatröster behövs för att vinna.
De största staterna för demokraterna är Texas, Georgia, Virginia och Massachusetts och Virginia. De ger 222, 102, 95 och 91 valda delegater i respektive delstat. (Superdelegater, se nedan, är inte medräknade.)
Alla val proportionella
För demokraterna gäller att alla val är proportionella: Om en kandidat vinner 50 procent och en annan 35, får kandidaterna 50 procent respektive 35 procent av delegaterna.
Detta betyder att det går ganska långsamt för en kandidat att nå fram till en majoritet av delegatrösterna.
Det finns en spärr: En kandidat måste ha 15 procent av rösterna får att tilldelas några delegater.
Superdelegater
Till detta kommer ett speciellt system hos demokraterna med så kallade superdelegater. Det är cirka 712 (siffran kan variera) delegater som inte väljs direkt i val utan som har fått delegatstatus på grund av sin ställning inom partiet, till exempel som kongressledamöter eller partiledare på delstatsnivå. Dessa superdelegater får rösta hur de vill.
Redan i mitten av februari hade 450-talet av dessa förklarat att de stödjer Clinton, varför hon i teorin inte behöver vinna de erforderliga 2.382 delegatrösterna i primärva.
Hon kan istället få stöd från dessa superdelegater ur partieliten, inte från de vanliga partianhängarna. Sanders-sidan kritiserar detta system, som alltså omfattar 15 procent av delegaterna.
Republikanerna: Val hålls i Alabama, Alaska, Arkansas, Colorado, Georgia, Massachusetts, Minnesota, Oklahoma, Tennessee, Texas, Vermont, Virginia och Wyoming.
På grund av en tvist med partiledningen utser Colorado delegater men de är inte bundna att rösta på ett viss delegat. I Wyoming inleds en process som avslutas med konvent senare i mars och i april.
Det är 595 (siffrorna varierar) delegater av 2.472 som utses för republikanerna denna dag. 1.237 röster behövs för att vinna.
För republikanerna är Texas, Georgia, Tennessee och Alabama störst. De ger 155, 76, 58 respektive 50 delegater. (Dessa siffror inkluderar tre ”partiledare” från varje delstat, som inte utses genom val utan på grund av sin funktion i partiet.)
Många detaljregler
Republikanerna har proportionella val i början av valet. Dessutom kan kandidater som vinner 50, 66, 67 eller 85 procent få alla röster i flera delstater.
Från den 15 mars finns det också möjligheter för den som får flest röster att ta alla delegatrösterna (i nio delstater).
Detta gör att det teoretiskt går snabbare för en kandidat att vinna en majoritet. En del bedömare tvivlar dock på att det blir så i år.
Det finns också en spärr: En kandidat måste vinna ett visst antal procent – från 5 till 20 – för att överhuvudtaget få några delegater. Spärrsiffran varierar i olika delstater.
Källor: thegreenpapers.com och Associated Press, AP