Innan regeringen Reinfeldt tillträdde lät M undersöka antalet utanförskapsområden i Sverige. 2006 var det 105 stycken. Nu har M låtit SCB undersöka det igen och resultatet är en ökning till 130 områden 2014.

– Tyvärr har ju utvecklingen gått åt fel håll under väldigt många år i flera av Sveriges stadsdelar och då måste politiken se det, inte blunda, och sen också göra något åt det, säger Moderaternas arbetsmarknadspolitiska talesperson Elisabeth Svantesson till SVT:s Ulf Hambraeus.

Definitionen M som använder är områden med en förvärvsfrekvens under 50 procent i åldrarna 20-64 år. I 130 områden i Sverige arbetar färre än hälften i arbetsför ålder. 74 procent av befolkningen har utländsk bakgrund, jämfört med 22 procent för hela Sverige. Bidragsberoendet är utbrett i dessa områden och kvinnor både arbetar i mindre utsträckning och är mer bidragsberoende än män i betydligt högre grad än genomsnittet i Sverige.

– Men vad var det för fel på Alliansens politik som gjorde att ni misslyckades under er tid?

– Många fick ett jobb att gå till och vissa personer som bodde i de här områdena fick ett jobb att gå till och flyttade därifrån för att man upplevde att man inte ville bo kvar på grund av otrygghet och dålig skola. Men vi tog inte utmaningarna i de här områdena på tillräckligt stort allvar.

Låg utbildning

Göteborg och Malmö är de kommuner som har allra flest utanförskapsområden. 28 respektive 20 områden hör till dessa kommuner. Bland de 30 områden som ligger i topp när det gäller det genomsnittliga försörjningsstödets storlek så ligger alla utom fem i Malmö eller Göteborg.

Om förvärvsfrekvensen vore lika hög i utanförskapsområdena som i riket så skulle 50 000 fler människor vara i arbete. I nästan alla områden har var femte person eller fler bara förgymnasial utbildning. Otryggheten upplevs som större i dessa områden. Skjutningar är fem gånger vanligare än i övriga landet.

Perioden M låtit mäta är alltså den då Allianspartierna styrde Sverige, 2006-2014.