50 år i rymden – Sovjets satellit förändrade världen

Uppdaterad
Publicerad

För exakt 50 år sedan var rymdåldern här. Sovjet sköt upp satelliten Sputnik och kapplöpningen om herraväldet i rymden var i gång.

Sputnik var stor som en badboll, men reaktionerna från omvärlden var betydligt större. Världen var förstummad när Sovjet sköt upp den allra första satelliten från Baikonur i Kazakstan. På andra sidan atlanten, i USA blev Sputnik ett startskott för den amerikanska rymdindustrin.

Rymdstyrelsen Nasa byggdes upp och i januari 1958 skickades den första amerikanska satelliten, Vanguard 1, ut i rymden. Vanguard 1 följdes av Vanguard 2, som skickades upp i mars samma år. Den satelliten är det äldsta människotillverkade föremål som finns kvar i rymden. Tolv år senare, 1969, fick USA sin verkliga triumf då Neil Armstrong tog de där berömda kliven på månen.

Kalla kriget blev vetenskap

Den sovjetiska Sputniken fick även en stor inverkan på det amerikanska utbildningssystemet som gjordes om, med kraftigare satsningar på naturvetenskap. USA vann tillslut kapplöpningen om herraväldet i rymden. Sputnik gjorde att kalla kriget helt plötsligt handlade om vetenskap och inte bara om militär kapprustning.

De sovjetiska rymdprogrammet inleddes med Sputnik 1, som var den första av en rad satelliter som sköts upp, i november 1957 var det dags för nästa rymdfärd. Den gången med den numera världsberömda hunden, Laika, som fick sätta livet till i kapplöpningen om rymden.

Syntes från jorden

Den 83,6 kilo tunga satteliten hade ett hölje av aluminium, vilket gjorde att solens strålar reflekterades på ytan och Sputnik blev synlig från jorden. Den var dessutom försedd med en radiosändare som skickade ut pip, som fångade upp av radioamatörer.

En av de som med spänning lyssnade på signalerna från Sputnik var radioamatören Paul Gertsel i Stockholm. Den då 27 årige Paul pratade med en annan radioamatör och bestämde sig för att söka upp signalerna från Sputnik.

-Det gick inte på en gång. Men till slut hörde jag ”pip pip pip”, i fem-tio minuter, säger han till SVT.

Efter det lystnade Paul Gertsel på Sputnik varje natt i tre veckor. Han hörde signalen sammanlagt 77 gånger. Men att sitta vaken en hel natt satte spår morgonen efter när han skulle upp till jobbet på Kungliga Järnvägsstyrelsen.

-Jag tror att mina arbetskamrater märkte att jag var trött, men de sade inget, säger han.

Människor på taken

Många var skeptiska till de nyhetstelegram som skickades ut från Sovjet, men när Sputnik syntes på natthimmelen kunde världen se sensationen med egna ögon. Sovjetiska medier var återhållsamma i sin rapportering, men i övriga världen var rymdfärden en förstasidensnyhet. I Sverige klev människor up på hustaken för att få en skymt av världsnyheten. Men inte Paul Gertsel.

-Nej inte jag, jag satt ju inne och lyssnade.

Men hur gick det då för satelliten som lämnade steppen i Kazakstan för en omloppsbana i rymden? Jo, den brann upp i jordatmosfären i januari 1958. Förresten, visste du att vår svenska astronaut Christer Fuglesang föddes samma år som Sputnik for ut i rymden.

Andreas Liebermann, Carolina Andersson, SVT Text & Webb

Sputnik och andra satelliter

• Sputnik 1 ingick i en serie obemannade sonder som sändes upp i rymden av Sovjetunionen med början i slutet av 1950-talet.

Sputnik 1 var den första människotillverkade farkost som gick i omloppsbana runt jorden.

• Sputnik betyder ordagrant ”färdkamrat” eller kort och gott ”satellit” på ryska. Sonderna sköts upp med en typ av bärraketer med

beteckningen R-7 som egentligen designats för att bära kärnvapenstridspetsar.

• USA försökte omedelbart, efter Sputnik 1, att skicka upp egna satelliter. De hann dock inte bli klara innan Sovjet sände upp

Sputnik 2 med hunden Laika ombord i november 1957, och det första amerikanska försöket en månad senare blev ett fiasko när

bärraketen exploderade vid starten.

Källa: TT

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.