5 juli 1962 var en glädjens dag för det algeriska folket. Efter över 130 år under franskt styre och ett nästan åtta års blodigt frihetskrig var Algeriet äntligen fritt.

Befrielsefronten FLN hade tvingat Frankrike, som var överlägset militärt, till eldupphör och reträtt. Men friheten hade ett högt pris.

Enligt Algeriet dödades en och en halv miljoner algerier i kriget, franska historiker menar att de var några hundra tusen. Man tvistar om siffrorna, men klart är att det var ett synnerligen blodigt och smutsigt krig med inslag av systematisk tortyr.

Frankrike har haft svårt att försonas med den mörka historien. Inte förrän 1999 erkände man officiellt att kriget 1954-62 faktiskt var ett krig och inte bara ”interna stridigheter”.

Alla algerier jublade inte 1962. Många av algerierna som valt att strida på den franska sidan i Algerietkriget, de som kallas ”les harkis”, lämnades kvar av fransmännen. Tiotusentals, kanske över 100.000, massakrerades av hämndlystna landsmän.

De som lyckades ta sig till Frankrike stängdes in i slutna läger. Inte förrän på senare år har man börjat prata om deras öde i det franska samhället.