-Men det går upp och ner. Vissa år är lugna, säger Thomas Eneström, biträdande insatschef på krismyndigheten MSB.
Men bara en del av dem handlade om akuta händelser, typ översvämningar eller jordbävningar.
-Vi gör även fredsbefrämjande insatser som finansieras av utrikesdepartementet, till exempel i Kosovo och Georgien, och insatser i länder som är i ett permanent tillstånd av humanitär kris, säger Thomas Eneström, biträdande chef på MSB:s insatsenhet, till TT.
Det senare gäller bland annat i Kongo, där MSB är med i olika projekt för att röja minor och förbättra transporter. I sådana fall är det ofta den statliga biståndsmyndigheten Sida som betalar.
Måste reagera snabbt
MSB:s verksamhet utomlands kostade förra året nästan 190 miljoner kronor. Men pengarna kommer inte från den egna budgeten. Allt betalas av andra aktörer, i första hand Sida eller UD. Det är också en förutsättning för att MSB ska reagera snabbt i akuta lägen.
-Vi har rätt att ta beslut om insatser själva, utan regeringens godkännande, om de finansieras av någon annan, säger Eneström.
Förfrågningar om hjälp kan komma till MSB på olika sätt. Inte sällan sker det i form av ett mejl från något FN-organ.
-Det kan gälla allt från en enda expert till ett helt basläger.
Kan säga nej
Vissa önskemål säger man nej till.
-Det kan vara för att vi inte har någon expert tillgänglig, för att vi bedömer att biståndsbehovet inte är tillräckligt stort, eller för att hjälpen kan ges bättre på annat sätt. Om det varit ett jordskred i Centralasien, är det inte rimligt att transportera tält och filtar dit från Sverige. Då är det bättre att skänka pengar till någon som köper utrustningen mera lokalt, säger Thomas Eneström.
Ibland tar det tid att få ett definitivt klartecken från länder som erbjudits akut hjälp.
-Det är så klart frustrerande. Men vi får leva med det. Det kan finnas alla möjliga orsaker, som att det krävs beslut på hög nivå i det drabbade landet, eller att organisationen är så ansträngd att man inte hinner ta ställning till allt som erbjuds.