Efter Sovjetunionens sammanbrott tog Ryssland några försiktiga steg i riktning mot demokrati. Medierna släpptes fria. Makthavarna fick finna sig i att nagelfaras. Och de historiska arkiven öppnades. Forskare började gå igenom alla de dokument som beskrev den sovjetiska förtryckarapparaten.
En av dem som gjorde det var historikern och människorättsaktivisten Jurij Dmitrijev. Han hade fått nys om att tusentals människor hade avrättats och begravts i ett skogsparti ett tiotal mil nordost om hans hemstad Petrozavodsk i ryska Karelen.
Rysslands attityd förändras
Utgrävningarna bekräftade misstankarna. Troligen dumpades långt fler lik än de som hittills identifierats när Stalins terror var som värst i slutet av 1930-talet.
Länge fick Dmitijev stöd av myndigheterna i Karelen. Ryssland under Jeltsin, och under Putins första tid vid makten, ville göra upp med kommunismens och Stalins mörka förflutna. Men gradvis började det officiella Rysslands attityd förändras. När president Putin 2005 i ett tal till nationen sa att Sovjetunionens kollaps var 1900-talets största geopolitiska kollaps var det en tydlig fingervisning om att Ryssland nu hade ändrat kurs.
Bistrare klimat
Människorättsorganisationen Memorial, som Jurij Dmitrijev arbetade för, pekar ut år 2014 som den definitiva vändpunkten. Det året invaderade Ryssland den ukrainska krimhalvön och (enligt i princip alla trovärdiga bedömare) startade det krig i östra Ukraina som ännu pågår.
Då började också det inrikespolitiska klimatet bli bistrare. Människor och organisationer som vill att Ryssland ska utvecklas i demokratisk riktning började klämmas åt hårdare. Organisationer som fick finansiellt stöd från utlandet stämplades som ”utländska agenter”.
Jurij Dmitrijev blev en måltavla. I december 2016 greps han och anklagades för innehav av barnpornografi. I april 2018 frikändes han, men greps igen och står nu åtalad för ett än värre brott: sexuella övergrepp på sin idag tonåriga adoptivdotter. Domen kan komma inom någon månad. Dmitrijev riskerar tjugo års fängelse.
Tyst om Stalins terror
Regimkritiker och organisationer som arbetar för demokrati, eller mot korruption motarbetas systematiskt, ibland med rätt fantasifulla medel. Polis lägger knark i en oppositionell journalists ryggsäck, en demonstrant som kastat en tom pappmugg mot en polis åtalas för misshandel, och alla riskerar att få sina datorer beslagtagna i skattepolisens razzior. Men Kreml vill också få ryssarna att ta till sig en helt ny verklighetsbild.
President Putin försöker skriva om historien och hävdar nu att det till stor del var Polens fel att andra världskriget bröt ut. Han talar tyst om Stalins terror. Ryska militära ”experter” hävdar nu att det lika mycket var Finland som stod för massmorden i Sandarmochskogen. Krigen i Ukraina och Syrien har gett upphov till massiva propagandakampanjer. Också Sverige dras in ibland.
”Värre i Sverige”
I en intervju med den ryska nyhetsbyrån TASS hävdar Putin att svensk polis och svenska domstolar behandlar demonstranter långt värre än hur det är i Ryssland. Om fler än elva människor samlas utan tillstånd i Sverige så ses deras aktivitet som allmänfarlig, demonstranterna grips och får mellan fem och tio års fängelsestraff, säger Putin.
Så är det inte hos oss, avslutar han.
Men en historiker som arbetar för att få fram sanningen om åtminstone en liten del av Stalins missgärningar, han riskerar tjugo år i fängelse….