En sprängladdning under en av kandidaternas kontorsstolar, kandidater som dödas av sina egna livvakter. Den afghanska valrörelsen liknar nästan ingenting annat och Talibanerna har verkligen gjort allvar av sina hot mot valet. Syftet är att skrämma och bomba valet till en parantes för världen. Ett lågt valdeltagande innebär nämligen låg trovärdighet och betyder att nästa års presidentval också riskerar att bli en föreställning utan större betydelse.
Ändå står mycket på spel när den svaga afghanska regeringen ännu en gång ska testa den skakiga demokratin i landet. De största optimisterna har hävdat att så många som 14 miljoner människor kan ta ställning i parlamentsvalet. Med all säkerhet är det en orealistisk förhoppning. Många människor saknar fortfarande ordentliga id-handlingar och i vissa regioner är säkerhetsläget så skört att inga vallokaler kan hållas öppna.
Ett framtida fredsavtal står på spel
Men ytterst är det möjligheterna till något slags fredsavtal, i framtiden, som står på spel. Ett val utan att folkets tyngd avspeglas i valresultatet, innebär att våldet kan fortsätta och grusar med all säkerhet också USA:s planer på att flyga hem sin 14 000 soldater från landet. Specialstyrkor som utgör ryggraden för NATO:s närvaro. De afghanska styrkorna är fortfarande oförmögna att försvara sitt land. De saknar både moral och utbildning.
Nyligen har viktiga samtal iallafall förts, mellan talibanrörelsen och den afghanska regeringen. USA har också mött det terrornätverk, som idag kontrollerar nästan 70 procent av Afghanistans yta. Parterna har inte suttit ner tillsammans samtidigt. Så långt har man inte nått, men det går inte att på något sätt skapa större säkerhet i landet om inte ett avtal sluts med Talibanerna. Stamledarna styr visserligen mest i glesbefolkade landsbygdsområden, men utan deras vilja att lägga ner sina vapen kan inte landets stabiliseras.
Fortfarande är dock kraven från Talibanerna orimliga. Man kräver politiskt inflytande och dessutom att ett stort antal misstänkta terrorister friges från de afghanska fängelserna. Än mer bekymmersamt är att stamledarna inte kan tänka sig djupa samtal förrän de utländska trupperna har lämnat landet.
Finns en vilja att modernisera
Trots det spända läget har aldrig tidigare så många unga män och kvinnor valt att engagera sig för att försöka ta sig in på någon av parlamentets 249 stolar. Det är i många fall välutbildade, modiga människor med en vilja att modernisera och förändra deras land som drivit kampanjerna. Tyvärr hotas de inte bara av talibanernas våld. De slåss också mot landets historia av korruption. Sedan talibanerna besegrades 2001 har landet styrts av krigsherrar och förmögna familjer som tagit duktigt betalt av dom som vill se sina frågor drivas av de folkvalda.
Ännu en gång tittar världen oroligt på när ett av världens allra fattigaste länder närmar sig ytterligare ett vägskäl. Den här gången finns namnet på dem som vill förändra landet verkligen där på valsedlarna. Omvärlden väntar och hoppas, men får Afghanistans väljare en verklig chans att bryta våldet?