Nagorno-Karabach bergiga dalgångar är berömda för sin skönhet. Nu är de återigen slagfält för ett blodigt krig med många döda på båda sidor.
Utbrytarrepubliken, som kallas Artsach på armeniska, har varit i armeniernas kontroll sedan de vann kriget som varade mellan 1988 och 1994. Azerbajdzjanerna som bodde i området fördrevs och blev internflyktingar. Trots att hela området internationellt erkänns tillhöra Azerbajdzjan tog armenierna också områden runtomkring Nagorno-Karabach som skydd.
Ändrade styrkeförhållanden
Men nu är styrkeförhållandena helt annorlunda. Oljerika Azerbajdzjan har det senaste årtionden rustat sig till tänderna och är idag militärt överlägset.
Bergsplatån är de armeniska soldaternas viktigaste fördel i striderna. Befästningarna i sluttningarna gör det mycket svårt för Azerbajdzjan att angripa från slättlandet, där de är sårbara för beskjutning. Därför satsar Azerbajdzjan på framryckningar längs det omkringliggande låglandet.
Hittills har Azerbajdzjan endast gjort små framryckningar, men det är ändå en mycket oroande utveckling för armenierna eftersom de Azerbajdzjanska styrkorna sakta men säkert närmar sig Latjinkorridoren, landvägspassagen som förbinder Armenien med Nagorno-Karabach .
Skulle Azerbajdzjan lyckas att ta kontroll över denna avgörande strategiska passage, så skulle ungefär 140.000 armenier i Nagorno-Karabach (lika många som bor i Jönköping), bli avskurna från förnödenheter och militär förstärkning.
Civila offer
Azerbajdzjan säger att de inte är ute efter att skada civilbefolkningen, men rädslan för en hämndlysten fiendenation är förståelig.
Konflikten har redan skördat dussintals civila offer. De flesta armenier i Nagorno-Karabach. Men även Armenien anklagas för en sällsynt hänsynslöshet med dödliga missilattacker mot bostadsområden i Gjandzja, Azerbajzdjans näst största stad långt bort från striderna vid fronten.
En del analytiker tror att Armeniens missiler är avsedda att provocera fram en motattack mot städer i Armenien, eftersom Ryssland då skulle tvingas försvara Armenien.
Rysslands president Vladimir Putin har gjort klart att Ryssland inte tänker försvara utbrytarrepubliken Nagorno-Karabach, trots att Ryssland och Armenien har en försvarspakt vid angrepp utifrån.
Misslyckade diplomatiska försök
Alla diplomatiska försök att sätta stopp för striderna har hittills varit förgäves. Azerbajdzjan har noga valt tillfället för den militära offensiven. USA är upptaget med valet medan det internationella diplomatiska trycket, som försöker värna om fred och stabilitet, är svagare än någonsin.
Den armeniska diasporan pockar på omvärldens uppmärksamhet och stöd. Men hittills verkar omvärlden oförmögen att ingripa.
Frågan kompliceras av det faktum att den omstridda regionen tillhör Azerbajdzjan enligt internationell rätt och att Turkiet erbjuder att stödja Azerbajdzjan militärt.
Men det är ändå ett tecken i tiden att omvärlden verkar acceptera den starkes rätt i internationella konflikter. Ropen från de som värnar om skyddet av civila hörs så dovt att de nästan helt försvinner i bruset.