När jag är ute bland demonstranterna på gatorna i huvudstaden Khartoum infinner sig samma känsla som under den Arabiska våren för drygt tio år sedan. I Tunisien, Libyen och Egypten mötte jag unga människor med en brinnande längtan till frihet, demokrati och rättvisa. Samma engagemang och beslutsamhet finns i Sudan.
Det politiska läget i Sudan är komplicerat.
I december 2018 startade massprotester som i april 2019 tvingade bort diktatorn Omar Al Bashir från makten. I 30 år hade han styrt Sudan med järnhand.
Efter revolutionen styrdes landet av en övergångsregering, där makten delades mellan militären och civilsamhället.
Men efter en tids oroligheter och instabilitet genomförde militären en kupp den 25 oktober i år – då militären grep premiärministern Abdalla Hamdok och flera ministrar.
Militären fortfarande vid makten
Genast gav sig tusentals aktivister ut på gatorna i Sudan och protesterade mot militärjuntan. Trots säkerhetsstyrkornas försök att slå ned protesterna fortsatte de – och i november tvingades kuppledaren och general Abdel Fattah Al Burhan återinsätta premiärminister Hamdok.
Men militären behåller den reella makten – och det är därför demokratiaktivisterna fortsätter demonstrera.
Efter att aktivisterna fick diktatorn Omar Al Bashir på fall vet de att allt är möjligt.
De unga, välutbildade demokratikämparna jag träffar på gatorna i Khartoum visar upp en väldig uthållighet. De vet att vägen till demokrati och frihet är lång och svår – men säger att de kommer att fortsätta tills de uppnår sina mål.
En aktivist jag möter berättar att de redan planerar för demonstrationer i april nästa år.
”Fredliga protester är enda lösning. Vår plan är många och ihållande demonstrationer, och vår förhoppning är att flera och fler ansluter sig vid varje ny demonstration”, säger aktivisten.
Men även om de lyckades en gång 2019 – så är det inte alls säkert att de lyckas igen.
Har allt att förlora
Den tungt beväpnande militären i Sudan är en mäktig motståndare för de fredliga demonstranterna. Att kuppgeneralen Abdel Fattah Al Burhan och de andra högt uppsatta militärerna vägrar släppa ifrån sig makten beror på att de har allt att förlora.
Dels kan de komma att ställas inför rätta för dödandet av demonstranter. Den avsatte utrikesministern Mariam Al Mahdi har krävt att militärjuntan utreds av internationella brottmålsdomstolen ICC i Haag.
Dels kommer militären att gå miste om enorma ekonomiska förmåner de har idag. Armén i Sudan kontrollerar stora delar av landets ekonomi.
General Al Burhan lovar att demokratiska val ska hållas senast sommaren 2023. Och han har också sagt att han inte kommer ställa upp i valet.
Men demokrati- och frihetsaktivisterna litar inte på militären.
Aktivisterna i Sudan vet förstås hur det gick efter den Arabiska våren. I de flesta länderna utbröt kaos och krig, och starka militärer tog ett ännu hårdare tag om makten.
Men i Sudan låter de sig inte nedslås. Aktivisterna kommer att fortsätta sin kamp.