En ny bok om norska fångvaktares grymma brutalitet under andra världskriget väcker debatt och upprördhet i Norge. Många är kritiska till att författaren väljer att namnge dessa män i boken.
Norske radiojournalisten Erik Veums färska bok ”Hirden 1933-1945”, i serien ”Nådeløse nordmenn” (norrmän utan nåd), väcker starka känslor, eftersom den tar upp företeelser i den norska historien som många vill förtränga. Men framför allt kritiseras boken för att den avslöjar namnen på de norska män som arbetade för tyskarna, i fånglägren eller i de norska nazisternas egna väpnade trupper, den så kallade Hirden.
Veum har särskilt koncentrerat sig på juni 1942 till april 1943 då Hirdens vaktbataljon hade ansvaret för de tyska fånglägren i Norge.
Tortyr och övergrepp
– Vi talar om krigsförbrytelser som var så grova att tyskarna till slut tvingades kasta ut norrmännen. Under de här månaderna utförde de sadistiska mord, tortyr, misshandel och övergrepp, även sexuella, säger Veum till norska radion NRK.
Även om många kritiserat Veum för namnlistorna på bland andra de omkring 400 som tjänstgjorde i vaktbataljonen så håller forskare med honom om att historien måste skrivas.
Sammanlagt 962 norrmän dömdes efter kriget för landsförräderi.
Ett av de värsta exemplen på Hirdens mordlust var behandlingen av de 2 600 jugoslaviska krigsfångar som tyskarna fört från Balkan till Norge. Endast omkring 500 överlevde, resten mördades av Hirden.
”Sonat sina brott”
Chefen för Hjemmefrontmuseet i Oslo, Arnfinn Moland, är en av dem som ifrågasätter namnpubliceringen i boken.
– Ett onödigt trauma för anhöriga som inte har något historiskt värde, säger Moland.
Historikern Michael Stokke är av samma åsikt.
– Det handlar om folk som sonat sina brott begångna för 70 år sedan. De som fortfarande är i livet eller deras anhöriga borde få slippa att påminnas om det nu, säger han till tidningen Verdens Gang.
Men Veum har motargument.
– Vi behöver bli påminda om att ondskan också kan vara norsk. Att till synes helt vanliga norrmän också kan begå ohyggliga handlingar i vissa situationer. Därför behövs också namnen i en sådan här bok, säger Veum.