Hela sommaren har bönder i Nederländerna blockerat motorvägar, bränt höbalar och ibland protesterat våldsamt mot regeringens planer på att minska kväveutsläppen med 50 procent fram till 2030.
Förslaget innebär, enligt regeringens beräkningar, att 30 procent av landets djur måste försvinna. Det innebär i realiteten att 11 200 gårdar kommer tvingas lägga ned och 17 600 kraftigt minska på antalet djur. Samtidigt krävs en omställning till hållbart lantbruk.
Kiss och bajs som blandas
Problemet är framför allt avföring och urin från djuren. När dessa blandas så bildas ammoniak och ett slags superkväve uppstår. När det sedan används som gödsel så blir kvävehalten hög i dagvattnet, något som kan skada känsliga naturområden.
I Meijendels naturreservat syns förändringarna i form av gräs som tar över, trots att man här har fått ned kväveutsläppen. De känsliga växterna blir färre.
– Gräset kväver växterna och mångfalden minskar, berättar Harrie van der Hagen, ekolog.
Det bönderna därför behöver börja med är att separera avföring och urin, något som kommer naturligt om djuren får gå ute. Vid förvaring inomhus behövs tekniska lösningar, något som många saknar.
”Vi förser folket med mat”
Bonden Wim Brouwer, som har 1300 kalvar, har skapat ett system för urinseparering i sin ena ladugård, men behöver bygga om sin andra ladugård. Hans kritik är att omställningen ska ske för snabbt och att det inte är rimligt att bara deras industri ska drabbas.
– Om det ska ske en minskning av utsläpp så borde det ske för oss alla, inte bara för jordbruket. Speciellt eftersom vi förser folket med mat, säger Wim Brouwer, kalvbonde i regionen Gelderland, som har flest jordbruk i landet.
Protesterna har fått stort stöd bland folket, men många menar att det också behöver ske en förändring.
– Jordbruket står för 60 procent av det nationella utsläppet av kväve så det är rimligt att regeringen vänder sig till bönderna. Men samtidigt så måste såklart utsläppen från flyg, industri och trafik också minska, säger Hilde-Ann de Vries, Greenpeace.