Oroligheterna bröt ut när landets före detta president Jacob Zuma började avtjäna sitt femton månader långa fängelsestraff för domstolstrots. Han själv gjorde inget för att lugna stämningarna och hans barn drev på i sociala medier.

Men ganska snart började det handla om någonting annat än Jacob Zuma. Sydafrikas ekonomi hade havererat redan innan coronapandemin slog till. Och när landet genomförde en av världens hårdaste nedstängningar slog man sönder mycket av det som fanns kvar.

Man räknar med att så mycket som en tredjedel av Sydafrikas medelklass kommer falla ner i fattigdom på grund av den rådande krisen. Och när landet nyligen återigen införde omfattande nedstängningar på grund av en tredje coronavåg fanns inte marginalerna kvar.

Desperationen vann.

”Skräcken är förlamande”

Långt från alla som plundrar är anhängare till Jacob Zuma. Folk tar chansen som så ofta när gnistan har tänts.

Antalet döda kommer sannolikt räknas i hundratal när oroligheterna lagt sig. Men än så länge handlar det ändå mest om materiella skador. Mardrömmen är att en gnista av en annan sort ska tändas. Hela landet står på tå, desperationen och skräcken är förlamande. Sydafrika är ett av världens mest ojämlika länder och fattiga områden ligger nära de välbeställda. Om grupper av människor vänder sig mot varandra i det här läget kan det gå fort.

Då är katastrofen ett faktum.

”Skyndat på sitt ekonomiska fall”

I det korta perspektivet måste plundringarna stoppas och livsmedelsförsörjningen och bränsletillgången måste säkras. Landet måste börja fungera.

I ett längre perspektiv har Sydafrika nu skyndat på sitt ekonomiska fall.

Vem vågar investera i ett land som när som helst kan falla ut i anarki?