Syftet med Istanbulkonventionen är att bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet. Konventionen är ett samarbete inom Europarådet och Turkiet var drivande i avtalets tillkomst år 2011 i Istanbul.
Sedan dess har 32 länder och EU undertecknat konventionen. Sverige hör till de 13 länder som även ratificerat dokumentet, och är därmed bundna att följa konventionen.
Utgår från mänskliga rättigheter
– Istanbulkonventionen är stark och utgår från mänskliga rättigheter. Den är juridisk bindande och har en uppföljningsmekanism för att se till att staterna faktiskt genomför det man åtagit sig, säger Anna Collins Falk, internationell samordnare på Jämställdhetsmyndigheten.
– Framförallt lyfter konventionen att våld mot kvinnor och våld i nära relationer är ett strukturellt problem – att det är kopplat till jämställdhet och maktförhållanden.
Turkiet lämnar
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan meddelade förra helgen att landet lämnar konventionen. Enligt vice president Fuat Oktay skyddas kvinnorna bäst genom att ”bevara Turkiets traditionella sociala struktur”.
I Polen vill styrande nationalkonservativa partiet Lag och Rättvisa lämna avtalet. I Ungern, som styrs av högerpartiet Fidesz, har parlamentet röstat nej till ratificering. Även Bulgarien och Slovakien har distanserat sig från konventionen.
Kritik mot genusperspektiv
Från Polen och Ungern handlar kritiken bland annat om begreppet ”genus”. Konventionen gör skillnad på kön och genus, och staterna uppmanas att använda ett genusperspektiv i arbetet med att stoppa våld mot kvinnor.
– Ordet genus verkar irritera och leda till vilda spekulationer, säger Daniel Höltgren, talesperson för Europarådets generalsekreterare, i en intervju med Tyska DW.
Europarådet har bemött kritiken om genus tillsammans med felaktiga påståenden om att länderna skulle tvingas att acceptera samkönade äktenskap och ett tredje kön.
– Kritiken är en del av de kalla vindarna som blåser när det gäller mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och jämställdhetsarbete överlag. Istanbulkonventionen har blivit politiserad, säger Anna Collins Falk.
