I ett av lägren utanför staden Sittwe får vi kontakt med Brights Islam, en ung 21-årig kille som till skillnad från de flesta här talar engelska. Han bidrar med ett av tusentals vittnesmål om vad som hänt i rohingya-byarna när buddhistiska nationalister, följda av polis och militär, dragit fram i en etnisk rensning som fått omkring 100.000 människor att fly.
– Jag såg mitt eget hus brinna. Dom kom med svärd och käppar och bakom dom stod polisen med vapen, beredda att hjälpa till, berättar Brights.
Brights berättar att han också blev vittne till en ren avrättning när en äldre kvinna kom ut ur sitt brinnande hus och undrade vad som stod på, varför det brann. Hon blev nerhuggen med ett svärd framför ögonen på honom. Hans berättelse stämmer överens med historierna om mord, våldtäkter och tortyr som FN redovisat i en rapport nyligen.
Brott mot mänskligheten
Regeringen i Myanmar (det officiella namnet på Burma) har inte brytt sig särskilt om problemet. Länge förnekade man att några övergrepp begåtts överhuvudtaget.
Efter den senaste FN-rapporten, där man också talar om förföljelsen av rohingya som brott mot mänskligheten, har regeringen tillsatt en kommission som ska undersöka saken. Men allt fler kritiska röster menar att en oberoende internationell kommission behövs för att få fram sanningen och om möjligt tvinga fram en politisk förändring som gör livet lättare för rohingya-muslimerna.
– Vi lever i läger, avstängda från samhället, utan möjlighet att arbeta och försörja oss. Det är knappt vi överlever, säger Brights.
Det finns visserligen skolor för dom yngsta, som drivs av hjälporganisationer. Men någon högre utbildning finns det ingen tillgång till. För Brights har livet bara stannat upp och han är frustrerad:
– Regeringen gör oss hopplösa. Jag vill studera, jag har den rättigheten och jag vill gå vidare.
Demokrati, inte för alla
Brights och alla andra i lägren trodde att den gryende demokratin i Myanmar också gällde dem. Nästan alla i landet trodde på förändringen när ”the Lady”, Aung San Suu Kyi, vann valen. Men besvikelsen sprider sig, bland många i dag. Det här är ett land med 135 etniska minoriteter. Här rasar fortfarande världens kanske längsta inbördeskrig i norr, i Kachin-staten.
Myanmar är fortfarande ett av världens fattigaste länder. Men situationen för rohingya-muslimerna är värst. De är inte ens en erkänd minoritet utan behandlas som flyktingar från Bangladesh, trots att många, i likhet med Brights, levt här i generationer.
– Sittwe är min hemstad, mina förfäders hemstad, säger Brights. Men majoriteten av buddhisterna hatar oss och genomför en etnisk rensning.
Många menar att frihetshjälten Aung San Suu Kyi medvetet glömmer bort rohingyafolket, att landet har så många problem att hon vill fokusera på annat först. Andra säger att hon inte kan göra så mycket, att det är militären som ändå bestämmer i alla militära och polisiära frågor, genom sin kontroll av tre nyckelministerier.
Demokratin tycks långt borta och i lägret säger Brights:
– Vårt hopp är krossat. Det kommer bara bli värre. Aung San Suu Kyi måste stå upp, inte bara för oss, utan för hela republiken.
Se hela programmet Korrespondenterna om Burma/Myanmar i SVT 2 20.00 och på SVT Play