Jag besökte Falklandsöarna för att göra ett reportage om folkomröstningen i mars då invånarna skulle säga om de vill fortsätta att tillhöra Storbritannien.
En kollega hade tipsat mig om att bibliotekarien i Port Stanley hade svenska anfäder. Jag tänkte att jag skulle göra ett reportage om henne och de andra “svenskarna”. Kanske. Om jag fick tid.
Men det visade sig vara svårt att undvika. Chauffören Kyle som körde oss runt överallt bland de karga kullarna har också svenskt påbrå. Kvinnan i souvenirbutiken också.
”Här stannar jag”
Så till sist ordnade Kyle ett släktmöte hemma hos sina föräldrar. Jennie från resebyrån som vi köpte flygbiljetterna av var där. Robert, en av de lokala pamparna likaså. Och så bibliotekarien, Coleen Biggs, förstås. Alla stammar de från Francis Rylander som led skeppsbrott 1860 ombord på det skotska fartyget Colonsay.
– Min morfarsfar var en ung man vid den tiden, han hade inga band och tyckte väl att Port Stanley är väl bra . ”Här stannar jag”, berättar Coleen.
– Och här bodde han resten av sitt liv, byggde ett hus på stranden där han kunde hålla koll på sitt skepp.
Francis Rylander försörjde sig på att skeppa folk runt kusten till de olika öarna. Han jagade säl för skinnens skull och även pingviner för oljan i deras späck. Tiderna var andra då, valjakten var också en viktig näring.
Han var en hårding. När sönerna skulle lära sig simma slängde han dem i vattnet och stod och tittade på när de kämpade för att hålla sig flytande, har hans pojkar berättat för sina familjer.
Svenskar på kyrkogården
Darren Pettersson, som är uppsyningsman för pingvinkolonin vid Volonteer Point, är också barnbarnsbarn till en skeppsbruten svensk: Frans Axel Pettersson. Han kom till Falklandsöarna 1899 – också via ett skeppsbrott.
Och det är gott om andra svenska efternamn på kyrkogården: Nilsson och Eneström, till exempel. Förklaringen är att fattiga svenskar ofta tog hyra på fartyg som gick på världshaven. Vägen gick ofta över Atlanten, sedan ner till Kap Horn på sydspetsen av Sydamerika för att fortsätta till Stilla Havet. Och då passerade man inte sällan Falklandsöarna.
Francis skaffade sig en skonare som gick i trafik mest i Sydatlanten.
Flera stormakter gjorde anspråk på Falklandsöarna – eller Malvinerna – redan då. De bodde bara något tusental människor här vid den tiden. När Francis Rylander kom hit styrde britterna och de gör de än idag trots att Argentina gör anspråk på öarna.
Rylander blev Rowland
Hur många svenskar som slog sig ner finns det inga uppgifter om men nu finns det säkert ett par hundra falklandsbor som är släkt med de svenska sjömännen.
Francis förlorade sin skonare till banken när han inte kunde betala lånen och fick sedan arbeta för andra resten av sitt liv.
Han bytte tidigt sitt efternamn Rylander mot Rowland. Robert är hans sonsonson. Han har aldrig varit i Sverige. Inte än.
– Nej, men det är ett av mina mål, säger han.
– Vi har tappat koll på våra förfäder. Men en dag kanske vi åker till Kalmar och ser oss om lite.