Historien om de stulna barnen tar sin början under Francoregimens dagar. Det började som ett socialt experiment men utvecklades med tiden till en affärsidé. Under och efter inbördeskriget på 1930- och 1940-talen sattes det i system att ta barn från politiska motståndare och ge dem till familjer som stödde regimen.
Föräldrar lurades att tro att deras barn dött i samband med förlossningen, när barnen i själva verket såldes.
Söker sanningen
På en kyrkogård i Barcelona finns flera gravar som nu ska öppnas för att bringa klarhet i den tragiska historien. En av alla dem som söker sanningen är Nuria Pellicer Creus. Hennes syster togs från föräldrarna i samband med födseln. Nuria är övertygad om att det inte är hennes syster som ligger i familjegraven. Därför vill hon nu att graven öppnas.
-Hon var inte dödfödd, hon levde. De vägde henne, tvättade henne och klippte av navelsträngen. Det har jag fått bekräftat. Dessutom är det inte min fars namnteckning på dödsattesten. Min syster ligger inte där inne, säger Nuria.
-Där ligger en docka, svept i lindor. Det var vad mina föräldrar sa och det tror jag också.
Ljög för mödrarna
Den fulla omfattningen av skandalen avslöjades i fjol och sedan dess har den bara fortsatt att växa. Hittills har flera gravar öppnats och i en grav hittade man en pojke istället för en flicka.
Läkare, sjuksköterskor och nunnor deltog både i stölderna och i försäljningen av barn, som fötts av fattiga mödrar. Kvinnorna fick höra att deras barn dött vid födseln, sedan adopterades de bort i hemlighet.
Siffran över hur många barn som har stulits går isär. Enligt den spanska tidningen El País har stölderna av barn pågått mellan 1950 och 1980 och uppemot 300 000 barn kan ha adopterats bort ilegalt.
Braulia Banderas Franco och Vicen Bono driver just nu en process i domstolen i Valencia för att få veta sanningen om deras barn.
-Min makes namnteckning är förfalskad. Namnet på sjukhuset där jag förlöstes stämmer inte heller. Läkarnas namn är fel. Allt är en bluff. Min son uppges ha dött mitt på dagen, men det hela hände på kvällen. Inget stämmer, säger Braulia Banderas Franco
-Jag vill bara få frid och det kan jag inte få nu. Jag vill att domstolen beslutar att öppna de båda gravarna och att mitt dna jämförs med kvarlevorna. Bara då kan jag finna lugn, säger Vicen Bono.
Högst personligt
En organisation har bildats för att hjälpa de drabbade familjerna att återförenas. På deras mottagning köar mödrar för att göra DNA-prov.
Advokaten Enrique Vila är en av många som engagerat sig i fallen med de stulna barnen. För honom är historien högst personlig. Hans egen adoption var olaglig och han kan inte spåra sin biologiska mor. Enrique Vila anser att flera läkare bör sättas i fängelse.
-Några av läkarna är fortfarande verksamma och det finns utan att tveka tillräckliga bevis för att döma dem, säger han.
Blev vittne
Ett stort problem är bristen på dokument och bristen på bevis, vilket försvårar kartläggningen av fallen. Men, fotografen Germán Gallego är en av de få som har tillgång till bevismaterial. När han jobbade på ett sjukhus i Madrid blev han tipsad av personal på kliniken.
-Det var vinter och väldigt kallt när jag kom dit. Jag fördes in i ett trångt utrymme där det stod frysboxar. Man tog fram en flicka som jag skulle ta en bild av.
Snabbt förstod Germán Gallego varför det döda barnet låg i frysen.
-De måste ju ha en bild för att visa för mödrarna som ville se sina döda barn. De fick höra att deras barn hade dött och så visade man en bild på ett dött barn som förvarades nedfryst.
Åtal har väckts, men ännu har ingen dömts. Dessutom är många av klinikerna borta idag.
Andreas Liebermann
andreas.liebermann@svt.se
Eva Elmsäter
eva.elmsater@svt.se