Det var förra veckan som Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Österrikes förbundskansler Werner Faymann krävde ett extra EU-toppmöte för att diskutera flyktingkrisen. Det övergripande målet är att försöka minska flyktingströmmarna till EU-området.
– Vi kan inte vänta tills i mitten av oktober, sade Merkel.
Det är då ett ordinarie toppmöte ska hållas.
Men ett toppmöte måste vara enigt. Man kan alltså inte fatta några beslut genom en majoritetsomröstning. Detta gör att de flyktingfrågor som kan diskuteras blir begränsade. Inget kontroversiellt kan komma upp till beslut.
Det är också frågan om detta verkligen kan kallas ett EU-toppmöte. Det är betecknat som ett ”informellt extra möte” med stats- och regeringscheferna.
Behandlar inte stridsfrågan
Det är många bedömare som menar att flyktingkrisen är en värre kris för EU än eurokrisen. Hur det än förhåller sig med det, så är den utåt visade oenigheten, ja, fientligheten mellan de agerande staterna stor. Medlemsstaternas politiker mer eller mindre förolämpar varandra.
Mötet behöver inte behandla frågan om hur man ska fördela 120.000 flyktingar på de 28 EU-medlemmarna. Det bestämde inrikesministrarna genom en unik omröstning i går. Men man måste på något sätt avgöra hur man fördelar övriga flyktingar som strömmar in i EU.
Lätta på trycket
Enligt ett röstförfarande som tillämpas för till exempel inrikesministermöten kan de ovilliga röstas ner så att de tvingas anpassa sig till majoriteten. Det var vad som skedde, men frågan är nu vad som sker om de vägrande länderna inte släpper in flyktingar i sina länder. Hur ska EU reagera?
Dessa flyktingar sitter nu i grekiska och italienska läger under svåra förhållanden. Målet är att lätta på trycket i dessa länder.
Frågan är om toppmötet på något sätt kan återställa det inbördes förtroendet mellan EU-ländernas ledare. Kritiken har haglat över Rumänien, Slovakien, Tjeckien och Ungern som på olika sätt kungjort att de inte vill tvingas att ta emot flyktingar. Dessa länder har svarat minst lika ilsket.
Gårdagens omröstning bland inrikesministrarna har ytterligare rivit upp såren.
Strider mot EU-andan
Det problem som har uppstått handlar om hela EU:s framtid, menar de länder som är villiga att ta emot flyktingar.
De menar att de länder, som vägrar ställa upp, strider mot EU:s anda, ja, mot de tankar bland annat om humanitet som varit en av EU:s grundstenar.
Om nu länder kan vägra delta – vart tar då denna EU-anda vägen?
Frågan är om toppmötet på något sätt kan motverka denna splittring eller om mötet bara bekräftar att EU är lamslaget.
Merkel angav punkter
Först ville EU-rådets ordförande, polacken Donald Tusk, inte inkalla något extra toppmöte. Men till sist gav han med sig och aviserade toppmötet. Merkel och Faymann hade fått sin vilja igenom.
Merkel har angett några punkter som bör diskuteras.
Det ska i handla om fördelningen av flyktingar och om mer hjälp till flyktingarnas hemländer. Man ska alltså där försöka skapa levnadsförhållanden som gör att flyktingarna stannar hemma.
Stöd åt FN
Hon nämnde även ett samarbete med Turkiet som tagit emot en miljon flyktingar. Det samarbetet kan utsträckas även till Libanon (med 4,5 miljoner invånare och 1,5 miljoner flyktingar!) samt till Jordanien. ”Samarbetet” handlar om att finansiera flyktinglägren.
Troligen kommer man här också in på att understödja FN:s flyktinghjälp. FN saknar pengar och har måst halvera ransonerna av mat till flyktingar i lägren. Detta kan vara en orsak till att så många flyr. Att få drägligare levnadsförhållanden där skulle även få dem att inte vandra vidare till EU.
Hot spots
Samtidigt är detta en känslig fråga. Det rika EU kan ju sägas betala fattigare länder för att de tar sig an de flyktingar som EU vill undvika att få in i sina medlemsländer.
En annan viktig fråga är att inrätta så kallade ”hot spots”, alltså mottagningscentra som ska registrera de anländande flyktingarna. Detta handlar om att skydda EU:s gränser.
Här ska det göras en första sållning. Den innebär att de flyktingar, som inte bedöms kunna få asyl eller annat godkänt uppehåll i ett EU-land, skickas tillbaka. Sådana hot spots skulle upprättas i Grekland och Italien.
Grundskott
Frågan är om en annan het fråga kommer upp. Både österrikiska och tyska politiker har uttalat sig negativt om ”vägrarländernas” hållning.
Ett tema har varit att dessa länder en gång åtnjutit EU:s solidaritet, till exempel när man byggde upp de nedgångna kommunistiska östblockssamhällena. Nu kräver andra länder – de som får ta emot mängder av flyktingar – att alla ska hjälpas åt att lösa krisen.
Vägran är ett grundskott mot EU-andan. Det är en hållning, menar kritikerna, som aktualiserar frågan om man ska minska på bidrag till nej-staterna. Frågan är om detta går att göra på kort sikt – men diskussionen visar hur spänt läget är mellan de olika grupperna i EU.