-Jakten är ett minst lika stort problem som skogsskövlingen. Om vi skyddar skogarna utan att samtidigt bekämpa jakten skyddar vi tjuvskyttarnas skafferi, men inte djuren, säger Allan Karlsson, tropikansvarig på Världsnaturfonden (WWF) i Sverige.

Vi befinner oss i marknadskvarteren i Douala, den största staden i Kamerun i Centralafrika. Gendarmerna har fått tips om att illegal försäljning av djungelkött, bushmeat, pågår. De rusar in i gyttret av stånd och människor.

I tumultet lyckas de inte få fatt i någon av försäljarna som lägger benen på ryggen så snart de får syn på männen i uniformer. Men djungelköttet blir kvar och tas genast i beslag.

Vi tittar på det som konfiskerats. Här ligger ett antal apkroppar, rökta och färdiga för konsumtion. Där finns också kropparna av flera små dykarantiloper och ett par myrkottar.

Gorillakött till salu

Alla djur är inte döda. Bland kadavren finns också levande djur: Ett par sköldpaddor, flera varanödlor, och en dvärgkrokodil.

Stanken är påtaglig i middagshettan. Men detta är vardag i de flesta centralafrikanska städer. Försäljningen av tjuvskjutna djur pågår varje dag, året runt.

En av gendarmerna förklarar att marknadspriset för en av de mindre aporna eller en dykarantilop är cirka 6 000 centralafrikanska francs, eller 92 svenska kronor.

En schimpans kostar mer, runt 600 kronor. För en gorillakropp måste man punga ut med 1 500 kronor.

Summorna kan förefalla beskedliga, men är relativt höga efter afrikanska mått. De visar att Kamerun numera har en köpstark medelklass som är beredda att betala rätt mycket för att få djungelkött på matbordet.

Att äta viltkött är en gammal tradition i det afrikanska skogsbältet från Senegal till Kongo. En gång i tiden, när befolkningen var gles, var detta inget problem. Men efter de senaste årens befolkningsexplosion har jakttrycket hamnat på en nivå som de flesta djurarter inte klarar.

Tomma skogar

Enligt beräkningar av de amerikanska forskarna David Wilkie och Julia Carpenter konsumeras årligen drygt en miljon ton djungelkött i länderna i Centralafrika.

Detta motsvarar köttet från cirka fyra miljoner biffkor, eller tiotals miljoner apor och antiloper. Det rör sig med andra ord om ett veritabelt blodbad.

Resultatet av allt dödande är tomma skogar. Vi får ett talande bevis för detta i reservatet Dzanga-Sangha i sydvästra hörnet av Centralafrikanska republiken.

Vi följer med en grupp pygméer på en jakt där man försöker fånga dykarantiloper med nät. Men jaktlyckan uteblir och Arnaud Gotanègre, WWF-representant i området, förklarar varför:

-Det finns inget kvar att jaga. Hela området är tomt på dykare.

Detta står i kontrast till den intilliggande nationalparken Dzanga-Ndoki. Här är jakt förbjuden och viltrikedomen är slående.

Desperat fattigdom

För pygméerna är situationen prekär. De är desperat fattiga – många av barnen lider att döma av de uppsvällda magarna av undernäring – och säljer viltkött för att få pengar. Resultatet har blivit överexploatering och ännu värre proteinbrist.

Sanningen är naturligtvis att ingen vinner på blodbadet i längden. Men att få till stånd en kursändring är inte lätt. Det krävs polisarbete, hårdare bevakning och ökad medvetenhet.

Enligt Allan Karlsson har myndigheterna i Kamerun blivit tuffare på senare år, men det krävs mer om jakten ska bringas under kontroll.

-Vi försöker också få skogsbolagen att ta sitt ansvar. Vissa av dem förutsätter att deras personal ska leva på viltkött, säger Allan Karlsson.

I slutändan står många arters existens på spel om inte jakten hejdas. Hit hör gorillorna och schimpanserna. Har de en framtid? Eller är det deras öde att bli uppätna av sin närmaste släkting?

TT