En gång träffade jag Kofi Annan, född i den vackra staden Kumasi i den brittiska kolonin Guldkusten, nuvarande Ghana. Han imponerade med en empatisk och mjuk utstrålning, men var en av de mest frispråkiga generalsekreterare som FN haft. Kofi Annan var gift med den svenska juristen Nane Maria Lagergren (systerdotter till Raoul Wallenberg), och var en stor Sverigevän med sommarhus i Blekinge.
”Vår tids mest kände ledare från Afrika”
Hans död uppmärksammas stort i afrikanska länder i dag. Tillsammans med Nelson Mandela är han vår tids mest kände ledare från Afrika söder om Sahara, och den förste afrikanen att inneha ämbetet som världens mäktigaste diplomat åren 1997-2006. Under Kofi Annans tid upphörde FN:s tidigare praxis att FN inte ska lägga sig länders inre angelägenheter. Han hävdade att förtryck av medborgare i ett land också påverkar politisk stabilitet internationellt.
När han och FN 2001 tilldelades Nobels fredspris var det just med motiveringen att Kofi Annan lyckats få till en attitydförändring – att inte längre acceptera att länder döljer grymheter mot sin befolkning bakom en påstått legitim mur av suveränitet.
Sörjde att man inte stoppade folkmordet
Men han blev också varse diplomatins begränsningar. Han sörjde djupt att FN varken lyckades stoppa de två värsta förbrytelserna sen andra världskriget – folkmordet i Rwanda 1994 och massakern i Srebrenica 1995. Folkmordet i Rwanda inträffade under hans tid som högsta chef för FN:s fredsbevarande styrkor.
Att FN, trots alla varningstecken, aldrig lyckades avvärja folkmordet i Rwanda har han efteråt förklarat med att det drevs av ett hat så starkt att inte ens FN rådde på det – en historieskrivning många moderna, afrikanska statsvetare ifrågasätter.
”Hamnade snabbt i konflikt med USA”
Kofi Annans tid som FN:s generalsekreterare sammanföll med åren då Geroge W. Bush var president. Han blev ironiskt nog vald med hjälp av den amerikanska utrikesministern Madeleine Albright, som uppmuntrade afrikanska länder att nominera en kandidat. Men Kofi Annan hamnade snabbt i konflikt med USA.
Han försökte in i det längsta avvärja en amerikansk invasion av Irak, bland annat genom att övertala irakierna att tillåta FN:s inspektörer att söka efter massförstörelsevapen. När USA ändå invaderade år 2003 kallade han det för en olaglig handling och ett amerikanskt misslyckande, för att man inte kunnat lösa problemet med gemensamma, internationella krafter.
In i det längsta höll han FN:s högkvarter i Bagdad öppet för att kunna stötta det irakiska folket, men fick uppleva hur en bomb dödade 21 FN-anställda inklusive hans nära vän, diplomaten Sergio Vieira de Mella.
Precis som sin föregångare, den svenske diplomaten Dag Hammarskjöld – FN:s mest kände generalsekreterare genom tiderna – vädrade Kofi Annan ofta öppet sitt tvivel på om han handlat rätt, om han tillräckligt förstått frågors komplexitet och vad det var han missade.
”De gamle vises gäng”
Efter att han avgått 2006 inledde han en ny karriär som fredsmäklare och som del av ”de gamle vises gäng”, bestående av flera före detta stats-och regeringschefer, däribland Sydafrikas förre biskop Desmund Tutu och Ghanas förre president John Kufuor. Tillsammans reste de till länder i Afrika som var på väg att hamna i kaos efter illegitima val eller väpnade konflikter.
I flera fall har Kofi Annan och hans kollegor fram till dags dato lyckats medla så att landet inte hamnat i inbördeskrig, ofta under stort hemlighetsmakeri för att rädda ansiktet på rivaliserande ledare. Däremot var hans fredsplan för Syrien inte någon större framgång.
”Ingen föds som en god medborgare”
I dag har den gamla doktrinen om att FN inte ska lägga sig i länders inre angelägenheter åter börja växa sig stark, ledd av totalitära regimer som Ryssland, Kina och Saudiarabien.
Frågan är om FN någonsin kommer att kunna ledas av en person så hängiven fred och mänskliga rättigheter. Mäktiga och FN-kritiska länder som USA tillåter i dag inte att självständiga och orädda diplomater tar plats som FN:s generalsekreterare. En djärv och kritisk röst som när som helst kan vända opinionen mot USA:s agerande är i dag oacceptabelt.
I dag har vi därför ett FN som fortsatt hjälplöst åser hur kriget i Syrien går in på sitt sjunde år, och hur regionalt mäktiga länder som Saudiarabien och Iran ökar sitt inflytande.
I dag framstår följande mening ur ett av hans tal som mer relevant än på länge: ”Ingen föds som en god medborgare, ingen nations föds som en demokrati. Båda är processer som fortsätter att utvecklas under en livstid”.