Vad kommer att avhandlas på toppmötet?
Det är framförallt handelsfrågor men också framtida samarbete på 5G-området, som ju har kommit i fokus efter det att USA uppmanat sina allierade att bojkotta det kinesiska telekomföretaget Huawei. Men man kommer också prata om Parisavtalet och hur man ska leva upp till klimatmålen och så en framtida reform av Världshändelsorganisationen, WTO.
EU-länderna driver lite samma frågor som USA gör i sina handelsförhandlingar med Kina och det gäller sådant som tillträde till den kinesiska marknaden. Även om europeiska företag finns här i Kina så har de inte alls tillträde till alla branscher som Kina har i EU-länderna. Kina säljer mer på den europeiska marknaden än vad EU-länderna säljer i Kina.
Hur är Kinas och EU:s relation med varandra?
Hyfsad men absolut inte friktionsfri. I mitten av mars kan man säga att EU skärpte tonen något då EU-kommissionen la fram ett 10-punktsprogram, som bland annat säger att EU ska bli lite bättre på att ha en koordinerad approach mot Kina.
I dag så har till exempel EU en massa regler om hur medlemsländerna inte får sponsra egna stora företag för att de ska hävda sig i budgivningar om offentliga kontrakt på EU:s inre marknad. Men kinesiska, ofta statsägda företag kan fritt buda på EU-projekt. Det här är kryphål i lagstiftningen som EU-kommissionen föreslår att man ska täppa till. Man vill också bland annat ställa krav på kinesiska aktörer på det arbetsrättsliga området.
Flera röster inom EU har talat om att det är ”slut på europeisk naivitet” gentemot Kina. Vad menar man med det?
Det är framförallt Tyskland och Frankrike som pressar EU att inta en tuffare attityd. Macron, Frankrikes president, tycker att vi ska se Kinas försök att inleda förhandlingar och deras investeringar i EU:s lite mer fattiga länder som ett sätt att splittra EU och få kontroll över strategiska platser. Hamnen i grekiska Pireus köptes av kinesiska Cosco för sju sedan då Grekland var konkursmässigt och den investeringen har givit Kina en fot vid Medelhavet, en mycket strategisk plats. Kina har även uppvaktat flera andra lite mer ekonomiskt utsatta EU-länder som Portugal och nu senast Italien.
En av de brännande frågorna i förhållandet mellan EU och Kina är Kinas ”Sidenvägsinitiativ”, en infrastruktursatsning som ska sammanlänka Asien med Europa, Mellanöstern och Afrika. För några veckor sedan anslöt sig Italien till projektet. Vad hade det för betydelse för Kina?
Italien är ju kanske just nu EU:s mest ekonomiskt utsatta land och de är i stort behov av satsningar som skapar jobb och tillväxt. För Kinas del är det en strategisk placering där man försäkrar sig om en position vid Medelhavet, men också får en väg upp emot länderna i östra Europa som man i framtiden ser som en mycket viktig marknad. Jag tror att alla inser vilken kraft Kina skaffar sig genom detta.
Men det är också omtvistat hur stor reell betydelse sidenvägssatsningen egentligen har. Det är ju en enorm satsning på järnvägar, vägar och vattenleder mot Europa och övriga Asien och Afrika. Det betyder en hel del symboliskt och det kostar enormt mycket pengar och det kritiseras från flera håll för att det skapar ett ojämlikt förhållande mellan Kina och de länder de investerar i. Men det går inte att säga att sidenvägsprojektet är bara bra eller bara dåligt. EU har inte en gemensam linje, det finns länder som har mer att vinna och vice versa.
Kan vi vänta oss några beslut eller nya kontrakt efter det här mötet?
Som alltid så har man arbetat fram ett gemensamt uttalande och det är väl såvitt jag vet inte riktigt klart hur långt Kina är beredda att gå i att lova EU ett likvärdigt tillträde till den kinesiska marknaden som Kina har till Europa. EU:s framtida relation kommer ju i viss mån att präglas av hur USA:s och Kinas framtida relation kommer att bli när handelsförhandlingarna som pågår landar. Med skillnaden att både EU och Kina försäkrar sig om ett framtida stöd av WTO och att man vill fortsätta följa deras regelverk.
